Alive and kicking!

 

Äntligen! Alla ni läsare som väntat på en uppdatering från mig och surfat in på bloggen var femte minut – ni kan andas ut nu! Ni har inte väntat förgäves.

Orsaken till tystnaden är vardaglig – tiden har helt enkelt inte räckt till! Mitt liv utanför bloggen har varit glädjande rikt på de mest varierande händelser och det har hänt en hel massa roligt sen jag sist skrev. Bland annat har jag ordnat en hejdundrande kickoff för 100 kolleger, deltagit i historiens första mentalträff och uppfunnit en supersmaskig kaka, det du!

Följaktligen kommer ni inom kort att få ta del av mina bästa tips för kickoffer, vad mentalträff innebär och receptet på den fantastiska kakan :-) För nu har jag ett uppdämt behov av att skriva av mig!

Om allt går som jag tänkt mig så behöver ni inte vänta lika länge på nästa bloggartikel. Konstigt nog verkar den kommande tiden vara lugnare, trots att vi närmar oss jul och årsslut, med allt vad det innebär med att avsluta det här året på ett elegant sätt samtidigt som man ska planera nästa år på ett lika elegant vis.

Nåväl, detta var bara ett kort inlägg för att berätta att jag lever och mår bra – i allra högsta grad!

Stay tuned!

Jag har även hunnit med att vara julgumma, till mina kollegers stora förtjusning (?)

07.12.2017 kl. 16:48

Hur skaffar man nya vänner i vuxen ålder? Här är tre tips!

 

Har du någonsin känt dig ensam? Det är du inte ensam om!

En femtedel av finländarna känner sig ofta – eller  ständigt – ensamma. Det innebär att ungefär en miljon finländare lider av ensamhet!  

Det är sorgligt, men helt förståeligt, som jag skrev i mitt förra inlägg.

Det är lätt hänt att det blir så när vi rusar fram genom livet.

Grundskolekamrater byts mot studiekompisar som byts mot familjeliv och arbetskarriär. Då vi är mitt uppe i allting kan det vara utmanande att hinna hålla kontakten med vännerna. Så småningom går dock livet in en lugnare lunk. Barnen blir så stora att de inte längre behöver tas hand om stup i kvarten. Arbetet rullar på och man har flyttat in i det egenbyggda drömhuset. Äntligen har man tid för kompisar igen!

Men vem ska man ringa när man vill ta ett glas vin efter jobbet? De två barndomsvännerna man jämt hängde med bor långt borta. De två studiekompisarna likaså. Kusinen man hade mycket gemensamt med är fembarnsmor och har fullt upp. Gamla kolleger man gillade att umgås med har man glidit ifrån.  

Precis så var det för mig för några år sedan.

Jag försökte återknyta vänskapen med ett par gamla vänner i närheten, men de var i sin tur mitt uppe i livet och hade inte tid.

Jag kände ett starkt behov att att utöka min umgängeskrets. Genom att aktivera mig lyckades jag med konststycket att skaffa nya vänner!

Här kommer mina tre bästa tips för att hitta nya kompisar i vuxen ålder:

  1. Gå en kurs eller börja en ny hobby

Att träffa personer med samma intressen som du själv är häftigt. Mental träning har varit mitt stora intresse sedan länge, och för ett par år sedan anmälde jag mig till en utbildning till mental tränare. På kuppen fick jag ett gäng nya, otroligt fina vänner!

Vad är du intresserad av? Nuförtiden finns det kurser och klubbar för allt mellan himmel och jord – fotografering, matlagning, möbelrestaurering, mopedmeckande, italienska, dans, segling, hunddressyr…

En kommentar: somliga har lättare att släppa folk inpå livet och för andra tar det lite längre tid. Om du är av den långsammare sorten så lönar det sig att gå med i en klubb som träffas en gång i veckan under en längre tid. Är du däremot snabb med att knyta nya vänskapsband så kan det räcka med att delta i en veckoslutskurs.

  1. Använd nätet

Heidi Hyytiäinen, som var trött på att vara allena, grundade en facebook-grupp med namnet “Yksinäiset yhteen” (Ensamma ihop). Gruppen erhöll mycket publicitet och Heidi fick en hel drös med nya bekantskaper, varav några har blivit nära vänner. “Idag vet jag vem jag ska ringa när jag behöver någon att fika med eller ta en promenad med”, säger Heidi.

Jag vill dock höja ett varningens finger gällande sociala medier – de kan även göra att vi känner oss ännu mer ensamma. Vi får lätt den uppfattningen att alla andra har mycket mer kompisar än vad vi har, eftersom folk har en tendens att lägga upp bilder på facebook då när de har varit med om nåt roligt i sällskap med andra. Tänk på att många visar upp en glad, social fasad på sociala medier och den behöver inte alls stämma överens med verkligheten.

  1. Gå med i vänverksamhet eller bli en stödperson

Frivilligarbete inleder man oftast för att man vill hjälpa andra – men märker snart att man får lika mycket tillbaka, om inte mera. Det finns många organisationer som ordnar vänverksamhet och som behöver stödpersoner; Röda Korset, Rädda Barnen, Folkhälsan, Vardagshjälpen…

”För många blir det så att de går med i frivilligarbete just för att de vill hjälpa, men där träffar de så många bra kompisar att det blir ett viktigt skäl att fortsätta arbetet”, säger Heini Lumio som arbetar som frivillig för Röda Korset.

Tänk på att satsa på att ge ett bra första intryck, utrusta dig med ett leende och var en god lyssnare!

Lycka till!

Mysig kaffestund med nyfunna vänner på mentaltränarutbildningen

24.09.2017 kl. 21:06

Ring en vän idag - och lev längre!

 

Vi behöver vänner. De är till och med livsviktiga för oss! Sociala relationer är avgörande för hälsa och välmående, och undersökningar visar att människor med starka relationer lever längre.

Jag hade förmånen att tillbringa förra helgen med en kär barndomsvän.

Hon bor på andra sidan jordklotet och vi har tyvärr inte möjlighet att träffas så ofta. Men när vi gör det så återknyter vi vänskapen på studs och fortsätter där vi förra gången slutade. Det är en härlig känsla.

Det var fint att påminnas om hur speciellt det är med barndomskompisar – de vet allt om dig och älskar dig ändå. Det gemensamma förflutna formar ett unikt band. I bästa fall är det ett vackert pärlband bestående av många små pärlor, glimtar från barndomens och ungdomens lyckliga stunder. Alla äventyr man upplevde, alla hemligheter man delade, alla skratt man kiknade av…

Jag är så lycklig och tacksam över min barndomsvän, samt alla andra fina vänner som finns nära mig.

Nu låter det som om jag skulle ha nära vänner i långa banor, men riktigt så är det ju inte. Visst finns det gott om bekanta, men Vänner kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Det är dom som finns där för mig i vått och torrt, i med- och motgång. Det är dom som skrattar med mig och gråter med mig. Det är dom som accepterar mig som jag är och som jag helt kan vara mig själv med.

Det är dock inte alla förunnat att ha ens 1 nära och kär kompis.

Enkäter visar att 13,5 procent av svenskarna inte har någon nära vän och 26 procent av finländarna har känt sig ensamma.

Det är sorgligt. Samtidigt är det förståeligt att det kan bli så. Vi flyttar från barndomsorten och forna kompisar skingras för vinden. Sen blir vi upptagna av Livet, då familjebildande och karriärbyggande ofta gör att vi inte hinner hålla kontakt med folk. Plötsligt står vi där utan vänner.

Hur gör man då? Man kan ju inte gå fram till första bästa person som ser trevlig och snäll ut, knacka dem på axeln och fråga om de vill bli polare.

I min nästa bloggartikel ska jag dela med mig av mina bästa tips för att skaffa nya vänner på äldre dar.

Under tiden så vore det trevligt om du, kära läsare, delar med dig av dina tankar om ensamhet och/eller råd hur man skaffar nya vänner!

Dessutom: Ring en vän idag!

Ditt samtal kan vara avgörande för din kompis' välmående! Får man tro forskningen så kommer ditt samtal till och med att bidra till att både du och din vän lever längre.

Ta upp telefonen nu på en gång och ring en  kompis!

16.08.2017 kl. 18:31

Läckra nässelvåfflor utan gluten och mjölk

 

Det var under studietiden som min mage började krångla. Diagnosen blev magkatarr och stundenthälsans läkare gav order om mer motion och hälsosammare kost.

Detta hade han mage (!) att säga till en toppidrottare som tränade 10 ggr i veckan samt tillämpade en för tävlingsidrottare anpassad diet… I ett försök att äta ännu hälsosammare testade jag att lämna bort rött kött ur kosten, vilket tycktes hjälpa.

I flera år fungerade magen fint, men så småningom kom nya symptom smygande.

Ballongmage, sura uppstötningar, uppkördhet… Efter många och långa undersökningar diagnostiserades jag med diafragmabråck och IBS (Irritabel Bowel Syndrome).

Mediciner mot magsyra och naturmedel mot IBS hjälpte föga. Följaktligen började jag igen experimentera med kosten. Först rök kaffet, varvid en liten förbättring kunde skönjas. Nästa i tur att stryka på foten var vete, och därefter allt annat som innehåller gluten. Även här kunde jag konstatera att magen tackade. Helt nöjd var den dock inte och uttryckte fortfarande rätt ofta sitt missnöje i form av ballongmage.

Bortlämnandet av mjölkprodukter blev vändpunkten.

Efter att ha uteslutit mjölkprodukter ur kosten skedde en klar förbättring. Ballongmagen dyker fortfarande upp nu och då, men inte alls lika ofta som förut.

På köpet gjorde jag en mycket trevlig upptäckt - det finns en massa goda produkter som man kan använda istället för mjölk! I kaffet (ja jag har kunnat börja dricka kaffe igen, hurra) och på flingorna (de glutenfria) häller jag havredryck, kvällsmålet består av naturell sojayoghurt med bär och nötter, och risgrynsgröten gör jag på kokosmjölk. Så gott!

Eftersom jag njuter av att experimentera i köket så passar det mig alldeles utmärkt att testa nya produkter och recept. Detta kombinerade jag igår med mitt stora intresse för att utnyttja vad naturen har att erbjuda, då jag lagade nässelvåfflor. Resultatet blev fantastiskt lyckat – de frasigaste våfflor jag någonsin smakat!

Så här gjorde jag:

Gluten- och mjölkfria nässelvåfflor

  • ca 1 liter nässlor (plocka späda blad)
  • 200 g smält smör
  • 3 ägg
  • 4 dl havredryck (jag använde Oatlys iKaffe)
  • 3,5 dl rismjöl
  • 1,5 dl maizena
  • 4 tsk bakpulver
  • 1 tsk salt
  • 1 msk indiansocker (går bra även med vanligt socker, indiansocker är lite nyttigare)

Förväll nässlorna ca 3 min. Sila bort vattnet. Blanda alla torra ingredienser. Vispa upp äggen, rör ner det smälta smöret, havredrycken och de torra ingredienserna. Klipp ner nässlorna. Blanda väl. Värm våffeljärnet, smörj det med lite smör och grädda våfflor. Servera med färska bär eller sylt och grädde.

Hoppas våfflorna gör lika stor succé hemma hos dig som de gjorde i vår familj!

Testa att göra lite nyttigare våfflor - och godare!

02.07.2017 kl. 22:17

Så hjälper du dina barn till framgång i skolan – och livet!

 

Ledaren i torsdagens Hufvudstadsbladet gjorde mig mycket glad. Under rubriken “Våga misslyckas och lär dig!” skriver chefredaktör Susanna Ginman om ett mycket intressant forskningsprojekt i finländska skolor. Projektet baserar sig på psykologiprofessor Carol Dwecks teorier.

Själv blev jag bekant med Dwecks läror för drygt ett år sedan, då en kär vän gav mig boken “Mindset – du blir vad du tänker”. I boken beskriver Dweck sin forskning, genom vilken hon har kommit fram till att det finns två typer av människor – de som har ett statiskt och de som har ett dynamiskt tankesätt.

De som har ett statiskt förhållningssätt till livet anser att människans egenskaper är medfödda och oföränderliga. De som däremot är utrustade med ett dynamiskt förhållningssätt tror på att var och en kan utvecklas och förändras, och är dessutom villiga att anstränga sig för att lära sig nya saker.

Boken påverkade mig starkt.

Modstulen insåg jag att jag hela livet har gått omkring med ett statiskt tankesätt. Till all lycka varade modstulenheten inte länge. Dwecks bok gav hopp om att det går att förändra ett statiskt mindset till dynamiskt.

Boken gav mig ytterligare en tankeställare. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag höll på att uppfostra mina barn till ett statiskt förhållningssättsätt. Ofta sa jag till dem “Så smart du är”, till exempel när de hade löst en svår matematikuppgift. Men ett dylikt beröm av barns intelligens leder till att de lätt invaggas i tron att de är genier som inte behöver anstränga sig, samt att de blir rädda för misslyckanden. Istället bör man betona inlärningen och säga saker som “Märker du så mycket du har gått framåt nu när du har ansträngt dig och lärt dig ett nytt räknesätt”.

Jag ändrade min uppfostringsteknik på studs.

Drygt ett år senare är jag otroligt tacksam för att boken korsade min väg. Att i ett års tid ha tillämpat Dwecks läror på mina barn har helt klart lyft deras självkänsla. De är inte längre lika rädda för misslyckanden, då de börjar förstå att bakslag hjälper dem att utvecklas. Dessutom orkar de anstränga sig mer för att lära sig nya saker.

Eftersom jag med egna ögon sett de goda resultaten av att skapa en atmosfär där lärande och utveckling uppmuntras gör det mig mycket glad att detta nu kommer att testas i finländska skolor! Jag önskar professor Kirsi Tirri enormt lycka till med projektet! Om allt går väl kommer vi att få se fler sporrade och motiverade finländska barn i framtiden.

Jag kan varmt rekommendera alla att bekanta sig med Carol Dwecks teorier! De väcker tankar - såsom för mig för drygt ett år sedan

25.06.2017 kl. 21:15

Att designa och bygga ett staket på en dag!

 

De senaste veckorna har jag varit full av nya idéer. De har bubblat fram en efter en från ingenstans.

Det är härligt att få känna en sån våg av kreativ energi. Det är bara att låta sig svepas med och hoppas att det blir en lång dyning som man kan surfa på länge, länge.

Till mina små egenheter hör att när jag får en idé så vill jag verkställa den på en gång. Jag blir så himla ivrig och kan inte bärga mig innan jag ser resultatet. Jag fixar och donar och har svårt att pausa före allt är klart.

Den här helgen har jag förverkligat en vision som plötsligt dök upp.

För några år sedan fick jag en hög med gamla kärrhjul och störar som en gång i tiden tillhört min kära mormor och morfar. Såväl kärrhjulen som störarna har sedan dess bott bakom garaget och sörjt svunna tider då de fick arbeta på bondgården. Ända tills idag, då de blev utsläpade i solskenet och återigen erhöll en viktig uppgift – som staket!

Nu står de på parad och bringar glädje genom sin åldriga skönhet som jag aldrig tröttnar att beundra.

Det blev många timmar i trädgården den här helgen men det var det värt! Som sig brukar föddes nya idéer under projektets gång. En stor tall fick se sina sista dagar och gav vika under motorsågens vassa bett, kvar blev en stubbe som ska bli till bord. Nästa helgs idéförverkligande måhända?

Lite fixande till och mitt egendesignade staket är klart!

11.06.2017 kl. 23:04

Drömmen som blev sann

 

Som ung landslagsidrottare på 80-90-talet var det inte mycket tal om vad som skedde mellan öronen. Antingen var man en vinnarskalle eller så inte.

Efter avslutad idrottskarriär blev jag alltmer intresserad av den mentala biten. Ju mer jag läste om ämnet desto mer fascinerad blev jag. I studie efter studie påstods till exempel att topprestationer handlar till 70-80 procent om mental kapacitet. Varför hade ingen berättat det för mig när jag tävlingsidrottade??

Ännu intressantare blev det när jag förstod att man kan träna upp sin mentala styrka. Kanske vinnarskalle inte är något man föds till, utan något man kan träna sig till?! HEUREKA vilken tanke!

En dröm började gro i mig.

Tänk om jag en dag kunde få hjälpa idrottare och vanliga människor att bli mentalt starkare!

Så kom livet i vägen. Småbarnsår, husbyggande, jobbkarriär… Tills plötsligt en dag för två år sedan, då en blygsam tidningsannons fångade mitt intresse: “Utbilda dig till mental tränare”. Drömmen vaknade till liv igen, tillsammans med en stark känsla av att NU skulle drömmen bli sann.

Idag, två år senare, kan jag titulera mig mental tränare! Det känns alldeles alldeles underbart!

Under utbildningens gång har mitt liv synats i sömmarna – av mig själv :)

För att bli mental tränare och kunna hjälpa andra, har jag varit tvungen att ställa mig viktiga livsfrågor. Vilka är mina värderingar i livet? På vilket sätt hanterar jag stress? Hur kan jag bli mer motiverad?

Som en följd har jag utvecklat en större, inre ro. Tidigare lät jag mig alltför lätt rubbas av berg- och dalbanan i den hektiska och krävande vardagen. Nuförtiden besitter jag ett skönt själsligt lugn, som inte ger efter i första taget.

Vad är DIN dröm?

Att följa sina drömmar kan kännas läskigt. Det finns dock massor med orsaker till att göra det – du blir rik på erfarenheter, du växer som människa och ditt liv får en ny mening.  Kanske finner du vägen till ett ökat inre lugn som jag gjorde?

Så vänta inte med att börja uppfylla din dröm, utan ta första steget redan idag! Det behöver inte vara nåt stort steg, börja med ett pyttelitet och du ska se att livet känns roligare.

Jag skulle bli glad över att höra vad just din dröm är, kommentera gärna nedan :)

Hufvudstadsbladet 18.05.2017

28.05.2017 kl. 19:54

Har du bra förslag på examenspresenter?

 

Igår skickade jag in de allra sista inlämningsuppgifterna för min mentaltränarutbildning. Tänk att om bara en och en halv vecka blir jag klar med hela utbildningen!

Det blev intensivt med studierna på slutrakan för att jag skulle hinna få allting inlämnat. De senaste veckorna har jag suttit med näsan i en bok mest hela tiden. Ibland har jag slitit mig loss för att fixa mat till familjen, för att sedan krypa tillbaka in under flitens lampa.

Under det ett och ett halvt år långa studieprogrammet har många aha-upplevelser, insikter och slutsatser sett dagens ljus.

På grund av den häftiga studietakten på slutet så känns det just nu som “information overload” i min hjärna. Kommer nog att behöva lite tid för att strukturera upp allt jag lärt mig samt framförallt hur jag ska använda all denna nya kunskap på bästa sätt.  

Idag när jag gick omkring och kände mig nöjd över att allt är inlämnat så slog det mig plötsligt att jag måste ju belöna mig själv med en examenspresent, så flitig som jag har varit!

Vad skulle det kunna vara? Har du några bra idéer kära läsare?

Hurraa om en och en halv vecka kan jag titulera mig mentaltränare!!

07.05.2017 kl. 21:16

Nu har jag gjort en förbluffande upptäckt! Jag är mer stressad hemma än på jobbet!

 

Visst har jag läst om undersökningar som säger att kvinnors stressnivåer stiger efter jobbet när de kommer hem till alla väntande hushållssysslor, men jag har inte känt mig träffad. Eftersom mitt arbete är väldigt krävande och innebär konstant förändring, högt tempo och stor variation i arbetsuppgifter så har jag tänkt att den största belastningen på mig sker under arbetstid och inte hemma.

Men nu har jag bevis på det motsatta!

Jag har nämligen testat en stressring i två veckors tid.

Ringen, som tagits fram av finska Moodmetric, håller koll på stressnivåerna. Det gör den genom att mäta hudkonduktansen, alltså kroppens förmåga att leda ström – när man är stressad svettas man och då leder huden mera ström.

Mätresultaten laddar man ner till en app och får via den en sammanfattning på hur stressnivåerna varierat under dygnet. Något jag tyckte att det var mycket intressant att följa med!

Under de två veckorna gjorde jag tre fascinerande iakttagelser. Den första var alltså dethär med att stressen sköt i höjden när jag kom hem från jobbet. Jag förstår nog varför. “Hej mamma, så bra att du kom hem, jag har matteprov imorgon och behöver hjälp”. “Hej mamma, så bra att du kom hem, den här blanketten ska fyllas i och den borde ha varit inlämnad igår”. “Hej älskling, så bra att du kom hem, finns det någon mat?”….

Den andra upptäckten var att minst jäktad var jag när jag var i “flow”-tillstånd.

Då jag var djupt koncentrerad på någon arbetsuppgift sjönk stressnivån markant. Detta stämmer bra överens med vad forskare kommit fram till när de undersökt fysiologiska reaktioner under flowtillstånd; andningen blir långsammare och djupare och liknar en mediterande persons andhämtning.

Den tredje insikten hade med med återhämtning att göra.

Ringen kan inte skilja mellan positiv och negativ stress, eftersom kroppen reagerar likadant då man är engagerad eller ivrig som när man är jäktad eller orolig. Men oavsett vilket, så behöver kroppen ändå återhämta sig.

Jag är så lyckligt lottad att jag sover mycket bra, så oftast får jag tillräcklig vila genom sömnen. Dock fanns det även dygn då jag inte kom ner till ett tillräckligt lågt stressmedeltal, så detta med att ta igen mig är nåt jag behöver fästa mer uppmärksamhet vid. Man kan t.ex. göra avslappnings- eller mindfulnessövningar för att varva ner efter en intensiv dag.  

Så vad kan vi lära oss av detta?

  1. Det är viktigt att lära sig att känna igen sina egna stressmönster. Vad är det som förorsakar mest påfrestning i ditt liv? Kan du undvika eller ändra på de situationerna? Kanske be barnen vänta en halv timme med sina önskemål efter att du kommit hem så att du hinner koppla av med en kopp kaffe och dagens tidning?
  2. Försök tänka ut vad är det som gör att du kommer in i “flow”-tillstånd och planera in tid för sådana saker i ditt liv. För mig är det t.ex. när jag läser en bra bok, skriver eller syr.
  3. Se till att du får tillräckligt med återhämtning. Stress är inte farligt om man bara ser till att vila tillräckligt. Om man går upp i varv, även om det är en bra känsla, så måste man varva ner efteråt, annars kan positiv stress utvecklas till negativ.

Första steget till att minska på och förebygga stress är att förstå de mekanismer, både interna och externa, som sätter igång dina stressreaktioner. För detta kan jag varmt rekommendera Moodmetric-ringen. Den är ett enkelt och välfungerande sätt att lära sig mer om vad som förorsakar stress just i ditt liv. 

Till vänster en dag då jag satt och skrev texter för en kampanj och hade flow, till höger en dag då jag hade huvudet fullt med idéer och var kreativ.

01.05.2017 kl. 21:43

Låt din längtan visa vägen till ditt innersta

 

Kommer du ihåg när du var barn och det blev vår? Belåtenheten över att hjälpa smältvattnet på traven och göra de glatt virvlande rännilarna ännu gladare genom att dra dem djupare och bredare… Fröjden när solen började värma och den kliande yllemössan kunde förbli i ryggsäcken…

Men framför allt den intensiva längtan efter att skolan skulle ta slut och det ljuva sommarlivet skulle börja… Vilken kittlande känsla det var!

Det är viktigt att få vänta och längta, att våga drömma om framtiden.

Det är lika väsentligt nu som då när vi var barn.

Ofta virrar vi dock bort oss i något jag kallar för “skenlängtan”.

Vi längtar efter mera pengar, bättre jobb, ny bil… Eller så bara längtar vi bort. Men vad är det vi EGENTLIGEN saknar när vi drömmer om materiella eller världsliga saker? Jo, det är den känsla de ger oss. Njutningen i att få  kliva in i en ny bil. Stoltheten över att landa drömjobbet. Tryggheten som mer pengar medför. Friheten som det skulle innebära att resa bort.

Vad vi behöver göra är att gå till botten med vår längtan.

Vad längtar du efter? Försök att se igenom en eventuell skenlängtan och identifiera vilken sinnesstämning det är som du vill uppnå. Detta är inte alltid så lätt och kan kräva lite träning, eftersom du bör komma i kontakt med dina innersta känslor.

En annan sak som för de flesta kräver träning är att vara här och nu samtidigt som man drömmer om framtiden.

Att vara i nuet är nämligen också viktigt, lika betydelsefullt som att vänta och längta.

Om du är som de flesta så trånar du efter sommaren just nu, gör upp planer och skapar kittlande förväntningar. Fortsätt med det och känn lyckan av att drömma dig bort till sommarens fröjder. Tänk dock på att även ta dig tid att njuta av den framskridande våren, ljuset som tilltar och naturen som vaknar!  

”I mars börjar solen värma.
I april sväller åar och bäckar.
Farväl friska vinter, välkommen kära vår igen!”

Citat av Paul-Eric Skogberg

04.04.2017 kl. 21:35

Mentalträna dig till snygga naglar

 

Det har skett ett mirakel! Jag har fått snygga naglar!

Denna lilla solskenshistoria börjar för ungefär en månad sedan. Det var utbildningstillfälle och temat för dagen var fobier. Som alltid på mentaltränarkursen var jag ivrig över att lära mig och insöp entusiastisk informationen om metoder för att bli av med fobier.

Sen kom det roliga – att omsätta teori till praktik. Vi kursdeltagare har alltid lika intressanta stunder när vi övar olika tekniker på varandra.

Eftersom jag inte har några fobier, valde jag att försöka bli av med en ovana istället – mitt eviga nagelbitande.

Jag skäms lite för att erkänna det, men jag har bitit på naglarna ända sen barndomen. Det går väl an när man är tonårsrastlös, men är inget som anstår en mogen kvinna i affärslivet. Diverse halvhjärtade försök med Stop n grow och tejpning ägde rum för länge sen, men misslyckades, varefter jag accepterade att mina naglar kommer att vara sönderbitna livet ut.

Det tragiska var att det räckte inte med naglarna, jag bet på skinnet runt omkring också. Ofta började det blöda och mina fingertoppar såg närmast ut som tagna ur en skräckfilm.

Tillbaka till kursdagen. Min kurskamrat ledsagade mig i en mentalövning för att bli av med mitt ständiga nageltuggande. Hela exercisen tog 5-10 minuter. Jag har inte bitit på naglarna en enda gång sedan dess!

40+ år av nagelbitande botades med en 10 minuters övning!

Ett mycket bra exempel på hur mental träning kan ge otroligt effektfulla resultat. En annan kurskamrat blev av med sin höjdskräck under samma tillfälle.

Nog är det lustigt hur en ovana kan fortsätta av bara farten år ut och år in. Speciellt när lite mentalträning är allt som skulle behövas för att bli av med den...

Här ska köpas nagellack!!

Gissa så stolt jag är över mina glänsande naglar som är finare än någonsin i mitt liv!

15.03.2017 kl. 21:34

Lär dig gilla läget och bli lyckligare

 

Igår morse sprang jag i bikini på en milslång strand med brännande het sand under fötterna och en turkos ocean i blickfånget. Idag har jag redan avverkat min första arbetsresa efter semestern – tillbringade dagen i ett intensivt mötesrum i Köpenhamn.

Livet bjuder på tvära kast ibland.

Jag var tvungen att uppbringa en enorm mental styrka för att skjuta stranden åt sidan och med full närvaro kliva in i diskussioner runt artificiell intelligens, maskinlärning och kognitivitet.

Erkännas bör, att det tog en stund att ställa om hjärnan. Den envisades med att hålla kvar bilden av den vita stranden, medan min tomma blick stirrade på regndropparna som träffade mötesrummet fönster.

När jag plötsligt kom ihåg att det kändes precis lika dystert för exakt ett år sedan efter semestern kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden, speciellt när jag erinrade mig att jag då skrev ett blogginlägg om hur man bemästrar semesterbaksmällan. Efter att ha läst igenom inlägget kan jag bara konstatera att mina råd är precis lika aktuella nu som då. En sak vill jag dock tillägga:

Gilla läget!

Visst, att kliva upp klockan fem på morgonen, flyga till ett regnigt Danmark och sitta jetlaggad i ett syrefattigt mötesrum i 10 timmar låter kanske inte som en dans på rosor. Men livet kan inte vara en enda joggingtur i medvind på en solig sandstrand.

Det finns många som skulle vara glada för att få tillbringa en slaskig, kulen dag på ett kontor i Köpenhamn. Så även jag faktiskt! Givande diskussioner, trevliga kolleger och en aldrig sinande kaffemaskin är inte fy skam, tvärtom nåt att uppskatta och vara glad över!

Snabbt förbyttes dysterheten i engagemang och framåtblickande. Ja, jag gillar läget precis som det är just nu! Och inte nog med det, jag vill göra det bästa av situationen!

Det finns ett finskt ordspråk som jag älskar: "Eteenpäin, sanoi mummo lumessa." Fritt översatt: "Framåt, sa gumman i snödrivan."

Med gummans kloka ord önskar jag er alla en fin början på den första vårmånaden!

Gilla läget och acceptera att livet inte jämt kan vara en solig sandstrand, eller gör nåt åt saken! Valet är ditt!

27.02.2017 kl. 23:23

Sköna lördag & veckans blogg

 

Så underbart med en lördag utan någonting inbokat! Något som gör denna dag ännu underbarare är att jag har blivit utsedd till Veckans blogg på ratata.fi!

Tack för det Ratata, och tack även till alla er som läser mina inlägg! För mig är det viktigt att jag inte bara blajar på, utan att mina skriverier berör, peppar och gör folk glada. Jag hoppas att jag lyckas med det.

Jag hoppas också att det märks hur mycket jag njuter av att skriva. Så mycket skrivglädje har jag, att jag drömmer om att författa en bok. Tänk att få sitta vid köksbordet i morgonrocken och avverka kaffekopp efter kaffekopp medan fingrarna flyger över tangenterna, ord blir till meningar och meningar till berättelser...

Eftersom det dock nog kommer att dröja tills den dagen kommer, fortsätter jag att få utlopp för min skrivglädje här i min blogg.

Du kan läsa Veckans blogg –intervjun med mig här.

Jag önskar er alla en underbar lördagskväll!

Sköna lördagshälsningar från mig!

11.02.2017 kl. 16:00

Nu behöver jag goda råd!

 

Idag känner jag att jag måste skriva av mig genast på morgonen. Jag har nämligen legat vaken och grubblat halva natten.

Så vad är det för hemska saker jag har funderat på? Det beklämmande politiska värlsläget? Miljöförstöringarna i Östersjön? Hur alla hemlösa ska klara sig i vinterkylan?

Dessa oroväckande frågeställningar skulle visserligen få vem som helst att ligga vaken och grubbla, men det var faktiskt någonting mycket mer trivialt som har sysselsatt mina små grå; en handväska!

Allting började igår morse. Trots att det var lördag steg jag upp klockan åtta och gjorde i ordning en stadig frukost. En stund senare kom min kära man in i köket och undrade vad som stod på.

Jo, LoppisLördag!

Att gå på loppis är för mig en kär hobby. Nu var det länge sedan jag hade haft möjligheten att spendera en lördagsförmiddag med att rota i gamla saker. Som jag längtade!

Jag brukar nästan alltid gå till samma ställe, av tre orsaker. Där är rent och fräscht, personalen är glad och vänlig samt – det viktigaste av allt – vinsten går till välgörenhet.

Samtidigt passar jag på att ta med mig grejer som jag rensat ut hemma. Jag är i grunden en samlare, ni vet en person som sparar på varenda liten pryttel, eftersom “den kan vara bra att ha”. I något skede insåg jag dock att onödiga saker tar energi och bestämde mig för att börja sortera bort saker jag inte behöver. Under årens lopp har jag blivit rätt bra på detta, vilket jag är ganska stolt över. Ett bevis på att man kan ändra sina vanor till det bättre! Även denhär gången hade jag med mig två stora lådor fyllda med utrensade kläder och saker.

Ytterligare en bra sak med mitt ordinarieloppis är att utbudet är prima, eftersom omsättningen är så stor. Denna lördag var inget undantag. Efter ett par timmars ivrigt letande hade jag fyndat bland annat ett par jeans, en tröja och ett nyckelskåp. Jag var på slutrakan av mitt shoppande när jag fick syn på den. Handväskan!

En äkta Burberry, oanvänd. Jag kippade efter andan när jag såg priset; 8 euro. Snabbt nappade jag den åt mig, gick till kassan och betalade mina inköp innan någon skulle inse hur mycket väskan är värd på riktigt. Priserna på nya Burberry handväskor är väl från 500 euro uppåt…

Väl hemma undersökte jag den närmare. Besvikelsen var stor när jag var tvungen att konstatera att den var fejk.

Nu till dilemmat som har hållit mig vaken.

Ska jag behålla väskan eller inte? Om jag behåller den så understöder jag ju piratkopiering, även om jag själv inte köpt den från förfalskaren, vilket är olagligt. Dessutom är det väl pinsamt att gå omkring med en fejk handväska, trots att den ser äkta ut vid första anblicken? Om jag bestämmer mig för att inte behålla den, ska jag då föra den tillbaka till loppis eller bara slänga den? Om jag för den tillbaka så för jag ju bara ”skadan” vidare... Å andra sidan är det väl synd att slänga en fullt fungerande handväska som någon kunde använda?

Hjälp mig kära läsare!!

Såhär ser den ut, piratväskan. Vad ska jag göra med den???

05.02.2017 kl. 11:20

Hurudan är en bra chef? Jag har svaret!

 

“Ett betjänande ledarskap skyddar från utbrändhet”. Det var rubriken på en artikel som jag nyligen snubblade över. Den förtäljde om en färsk, finsk undersökning med slutsatsen att en betjänande ledare minskar risken för att de anställda ska gå in i väggen.

Artikeln erbjöd dock ingen definition på vad som avsågs med ett betjänande ledarskap. Lite efterforskning gav snabbt resultat. Det visade sig att begreppet hästammar ända från antiken! Så intressant, en gammal ledarskapslära som gått mig förbi trots att jag är en ivrig informationsinsupare vad gäller olika chefsstilar.

Formellt befästes konceptet “Servant Leadership” år 1970 av Robert K. Greenleaf i en berömd essä. Han beskrev en ledarskapsstil, där ledaren sätter de anställda och deras behov i första rummet samt hjälper dem att utvecklas och göra bra ifrån sig.

Den ledarskapsfilosofi som jag förespråkar har fått ett namn!

Betjänande ledare är bland annat lyssnande, empatiska, ödmjuka, förutseende samt goda kommunikatörer. I motsats till en hierarkisk chefsstil fokuserar det betjänande ledarskapet på samarbete, tillit, öppenhet och ett etiskt användande av makt.

Jag kommer osökt att tänka på, att en och annan (trumpen) boss ute i stora världen skulle ha stor nytta av att bekanta sig med det betjänande ledarskapet…

Den där undersökningen kom förresten fram till någonting jag tycker är självklart – det är ju uppenbart att en förman som har de ovan beskrivna kvaliteterna ger nöjdare medarbetare och gladare arbetsplatser! Den stora frågan är hur vi kan få fler chefer att bli betjänande ledare..??

Vad är likheten mellan en delfin och en bra chef? Vänlighet, harmoni, lekfullhet, generositet, intelligens...

31.01.2017 kl. 07:30

Drömmer du också om framgång, ökad livskvalitet, mer energi och glädje?
Men hur gör man?
Här på bloggen får du tips på hur du kan bli din egen lyckas smed och mentalt starkare.

Jag är utbildad mental tränare med stort intresse för knoppens och kroppens välbefinnande. Mitt fokus är inom motivation och stresshantering. Jag har även många års erfarenhet av mental träning för idrottare. 

Amy Skogberg
 
Jag erbjuder inspirerande föreläsningar
Populära teman är laganda, hur man blir en vinnarskalle,
motivation av team-medlemmar och stresshantering.
Kontakta mig för mer information per epost

Senaste kommentarer