I havets fridfulla famn

 

Sommarsemestern hägrar bakom hörnet. De viktiga dagarna då vi ska varva ner. Som ett glittrande pärlhalsband av kommande drömförverkliganden ligger dagarna och väntar på att vi ska fånga dem.

Många av oss försöker dock fortfarande lista ut hur dessa få, värdefulla dagar bör utnyttjas på bästa sätt för att uppnå en avkoppling som håller i sig resten av året.

Låt mig komma med ett förslag: åk till kusten!

Havet har nämligen en sällan skådad antistresseffekt.

Jag var 24 när jag lärde känna Havet. Jag minns dagen som igår. Frusen, uttråkad och irriterad satt jag där i segelbåten och guppade. Tanken ” Varför segla när det finns motorbåt?” avlöstes av “Jag kommer aldrig att gilla segling!” i en ständig loop.

Ett år senare var jag delägare i en segelbåt.

Havet hade erövrat mitt hjärta och min livslånga vänskap.

Innan den där första seglatsen hade min kontakt med Havet utgjorts endast av sporadiska, flyktiga möten. Uppvuxen bland skog, insjöar och åkrar tedde sig det vidsträckta vattnet skrämmande till en början. Men Havet gav inte upp så lätt. Det lockade med en doft av stora äventyr. Långsamt sänkte jag min gard och gav det en chans. Och föll pladask! (eller plask :)

Vi har upplevt många äventyr tillsammans, jag och Havet.

Det har tagit mig till underbart vackra skärgårdsställen, platser som jag annars aldrig skulle ha vetat att fanns – vindpinade kobbar, solheta klippor och gästvänliga sommarsamhällen. Det har gungat mig till sömns och uppfriskat mig till nya gryningar.

Ibland har vi också varit osams. Masthöga vågor som våldsamt har träffat båtsidan, vattenkaskader som piskat över däck eller en tät havsdimma som plötsligt rullat in har fått mig att ifrågasätta vänskapen. Men såsom äkta vänner bör så har jag haft överseende med detta burdusa beteende och raskt förlåtit händelserna.

Det fanns en tid då varje sommarweekend och -semester tillbringades till sjöss. Nära och kära började undra över min förvandling från landkrabba till stormskärsmaja och frågade vad som är grejen med att segla. “Havet”, hörde jag mig svara. “Havet har en lugnande effekt på mig”.

Att vistas på, vid och i böljan den blå hade visat sig vara rena rama dundermedicinen för min rastlösa själ! Så fort min blick vandrade ut över vattenytan kände jag pulsen avta. Arbetslivshetsen klingade av och min stressade hjärna fick välbehövlig återhämtning. Effekter som faktiskt blivit vetenskapligt bevisade.

Studier visar att närhet till öppet vatten inverkar positivt på vårt psykiska välbefinnande.

Folk som lever vid oceanen mår bevisligen mentalt bättre. Varför det är så kan vi bara gissa oss till.

Havet påverkar alla våra sinnen. Det doftar på ett visst sätt (frihet och äventyr om du frågar mig). Det har ett kluckande, rogivande läte. Dess blåa färg förmedlar stillhet och dess oändlighet inbjuder till att fantisera vad som finns långt bortom horisonten. Hoppar du i så är du omgiven av livets ursprung - livet uppstod i Havet - och sammanbunden med hela världen.

Idag är segelbåten såld sedan länge. Men tur nog så har jag tillgång till en stuga vid det yttre havsbandet. Där sitter jag i timtal med en kaffekopp i handen, blickar ut över det glittrande vattnet och känner lugnet sprida sig. Ett lugn som jag hoppas att även du har möjlighet att uppleva i sommar!

Glad och avstressad efter ett morgondopp i böljan den blå
18.06.2016 kl. 11:04

Vill du leva 10 år längre?

 

Jag har världens bästa tips på detta! Och nu tänker jag varken på rökning eller stress (som båda kan förkorta ditt liv med 10 år).

Vad jag har i tankarna är teve-tittande!

Vi finländare tittar på TV i medeltal 3 timmar och 15 minuter VARJE DAG. Det innebär att när du fyller 80 så har du tittat på teve i sisådär 10 år!

Jag slutade titta på TV för fem månader sedan*.

Helt kallt har jag ratat “Finlands Bachelor”, “Superstjärnorna” och “Elastinen Feat.”. Program som tidigare skulle ha fått mig fastnaglad vid TV-rutan. Jag har inte saknat ett enda av dem det minsta!

Tvärtom så har det känts frigörande. Jag har ju fått så mycket tid över till andra, vettigare saker! Inte för att jag har hört till dem som har tittat så mycket som drygt tre timmar på dumburken varje dag. Men minst en halv timme varje dag gick det åt, eftersom tians nyheter och vädret var ett måste varje kväll. Vad fick jag ut av det egentligen?

Har du någonsin tänkt på att typ 95% av nyheterna handlar om negativa händelser?

Terroristattacker, naturkatastrofer, flyktingkriser… Dessa går direkt in i en del av vår hjärna som heter amygdala, vårt “alarmcentrum”, vars uppgift är att uppmärksamma dåliga nyheter. När vi ser allt detta elände så går amygdala på högvarv. Följden är att det utsöndras stresshormoner i blodet. Dessutom stiger pulsen samt blodtrycket och kroppen går in i flyktberedskap.

Detta gör vi frivilligt till oss själva varje kväll precis innan vi går och lägger oss (ifall vi har för vana att se på de sena nyheterna alltså)! Då vi istället borde aktivera våra må-bra-hormoner, såsom oxytocin, så att vårt undermedvetna förbereder sig på att under sömnen koncentrera sig på bra och positiva saker.

Jag har heller inte mycket till övers för skräck- och våldsfilmer. Hjärnan förstår inte skillnaden mellan filmduken och verkligheten, vilket gör att även här triggas amygdala igång och ställer till det i hjärnan och kroppen. En rolig komedi kan jag däremot gärna titta på någon gång nu och då, eftersom skratt är hur hälsosamt som helst för oss!

Nu måste jag erkänna att rubriken var lite missvisande, för om du slutar titta på teve så lever du inte längre…

Men det ger dig en chans att leva BÄTTRE!

Du har i alla fall möjligheten att fylla din tid med saker som gör dig glad och lycklig, såsom att umgås med nära och kära. Fast när jag tänker efter så kanske rubriken inte var helt felaktig i alla fall.. Undersökningar visar nämligen på en stark korrelation mellan teve-tittande och negativ inverkan på både psykisk och fysisk hälsa, såsom att bli överviktig eller insjukna i diabetes.

Tänk om alla skulle använda tre timmar per dag på träning istället! Eller på att skratta och ha roligt tillsammans med familjen. Hur mycket längre skulle vi leva månntro?

 

PS. Att jag slutat titta på nyheterna innebär inte att jag avskärmat mig från omvärlden. Jag följer istället med medier som är skonsammare för hjärnan, såsom dagstidningar och radio.

*bortsett från TV-sändningen från finalen i hockey-VM :)

 

07.06.2016 kl. 20:34

När dörrar öppnas

 

Det är en kulen septembermorgon. Regnet hänger tungt i luften. Bakom vägkröken dyker Solvalla idrottsinstitut upp. Bekant, men annorlunda. Under bilfärden har jag räknat ut att det var 26 år sedan jag senast var här. Tanken är inte precis uppmuntrande - är jag gammal eller är jag gammal?

Jag kör upp till sandplanen där vi tältade då för en evighet sedan, men känner inte igen mig (hallå, vad hade jag väntat mig efter alla dessa år?!). Jag möts av en asfalterad bilparkering kantad av byggnader. I ett sentimentalt försök att hålla kvar gamla tider prickar jag in bilen på den plats där tältet stod 26 år tillbaka i tiden. Sedan stiger jag ut i råluften. Snabbt lokaliserar jag rätt dörr. Tar ett djupt andetag och öppnar den, redo, tror jag...

Föga anade jag vart denna dörr skulle leda mig.

Genom den klev jag in till mentaltränarutbildningens första dag. Samtidigt tog jag det första klivet mot ett nytt liv. Ett lugnare liv. Ett gladare liv. För dörren som öppnades var inte bara en, utan många. De har dykt upp efterhand. En efter en har jag gläntat på dem. Några är redan vidöppna och andra står fortfarande på glänt i väntan på att jag ska våga knuffa upp dem helt och hållet.

De dörrar jag har haft modet att öppna och nyfiket stiga in genom har tagit mig till outforskade inre rum, nya upptäckter, kunskaper och insikter. Jag har lärt mig vad mentalträning är och hur jag kan använda den i olika situationer; för att hantera stress, sätta upp mål, finna inre drivkraft, slappna av och bygga självkänsla, bara för att nämna några. Samt det bästa av allt; för att hjälpa andra!

En av dörrarna som har öppnats på vid gavel – kanske den mest betydelsefulla – är porten till en ny gemenskap.

Och inte vilken gemenskap som helst, utan en helt fantastisk sådan. ”Det känns som att jag har hittat min “tribe”, sa en av kursdeltagarna och jag kan bara instämma. Vilken oerhörd känsla det är att hitta en grupp likasinnade individer och ett sammanhang där man känner sig hemma!

Tänk att man kan finna en så fin gemenskap och ett gäng nya vänner på äldre dar!

Jag är så glad och tacksam över att jag har fått lära känna dessa underbara människor, mina kurskamrater. Det lustiga är att fast vi inte känt varandra mer än några månader så känner jag en sällan skådad samhörighet och tillit. Jag kan slappna av totalt och helt vara mig själv med dem. Jag känner mig verkligt priviligerad över att få uppleva en sådan tillit och trygghet. I klassrummet har vi har delat bekymmer, drömmar och vardagsfrågor. Ibland har vi gråtit. Men framförallt har vi skrattat! Massor. Så att tårarna sprutat.

Åtta månader efter klivet in genom dörren på Solvalla är jag en annan person.

Fast ändå samma. Jag är ju fortfarande jag, men i version 2.0. Ett uppgraderat jag, haha. Och det bästa är att utvecklingen fortsätter. Nya dörrar att sparka upp väntar i höst när utbildningens andra år börjar. Kan knappt vänta!

H. Amy 2.0

PS. Och nej, jag är inte gammal!!

Vad står det på den dörr som DU behöver sparka upp?
22.05.2016 kl. 09:41

Njutningarnas mognare dimensioner - 3 tips

 

Jag har vid ett par tillfällen – senast igår – lovat att berätta mer om hur man höjer dopaminnivån i hjärnan. En förbättrad dopaminhalt kan ha en gynnsam inverkan på en mängd olika saker, såsom motivationen, minnet, koncentrationen, inlärandet och lyckokänslan i allmänhet.

Här kommer mina tre bästa tips:

1. Motionera

Fysisk aktivitet är det allra bästa du kan göra för att må bra i hjärnkontoret! När du rör på dig frigörs dopamin i hjärnan. Ännu bättre blir effekten om du sätter upp små mål för dig själv under träningen, såsom att orka springa till nästa lyktstolpe.

2. Ät rätt

Dopamin tillverkas av aminosyran tyrosin. Tyrosin finns i proteinrika födoämnen. Eftersom jag inte äter kött – och inte heller vill rekommendera det till andra – så förespråkar jag andra proteinhaltiga livsmedel såsom ägg, ost och fisk. Även äppel, bananer, mandel, rödbeta och avokado innehåller mycket tyrosin.

3. Visa tacksamhet

Forskning har visat att när vi känner tacksamhet så frigörs dopamin. För mig har detta varit den avgörande punkten. Att inte hela tiden jaga efter de där kickarna med enorma dopaminutsöndringar, utan att istället vara tacksam för det jag har här och nu.

Om du hör till dem som strävar efter extrema kickar så har jag ytterligare ett tips: Se till att få jämna doser av dopaminet längs dagen. Sätt upp små målsättningar för dig själv och belöna dig när du uppnått dem. Ta en kopp kaffe eller en chokladbit (ämnen som också kan leda till dopaminberoende, ja, men några njutningar i livet måste man ju få ha :). Beröm dig själv och bara gotta dig åt att du lyckats.

Även om jag har blivit av med mitt behov av de där överstora dopaminflödena så måste jag erkänna att fartens tjusning är svår att överge. Fortfarande älskar jag snabba bilar och är barnsligt lycklig varje gång bilen accelererar från 0-100 på 3 sekunder och jag trycks bakåt i förarsätet. En känsla jag inte kan avstå. Men det kanske inte heller är nödvändigt?

När allt kommer omkring så är det väl inte alldeles fel med lite sex, drugs and rock’n’roll i våra liv nu och då… Så länge det inte går till överdrift eller blir en dålig vana. Och man inte kör över någon med vattenskoter...

Tacksamheten över att ha fått promenera med familjen på en strand i Karibien i februari får dopaminnivåerna att skjuta i höjden!
05.05.2016 kl. 14:18

Sex, drugs and rock’n’roll

 

Jag har en skada i nacken som gör sig påmind nu som då. Den kom till för länge sedan i slalombackens svarta pist, där jag helt plötsligt fann mig vara uppe i högre farter än vad min skidteknik klarade av. Rätt som det var for jag som en skidförsedd missil genom luften, gjorde en renodlad mollbergare och landade på nacken.

Min man har också en skada på grund av min framfart. Han blev offer för mitt grymma ös när jag kom gasande i hundra knop med vattenskoter. Påkörningen skedde i misstag förstås men sedan dess så har han ständig värk i ena benet…

Ni som känner mig sedan länge vet att jag alltid har varit en stor vän av fart, spänning och action. Ju fortare det går, desto roligare är det! Men ibland har det alltså gått lite för fort.

Till all lycka har jag lugnat ner mig genom åren.

De ovan nämnda skadorna ledde väl till ett första nerlugnande – men typ inte till så mycket mer än saktare fart i slalombacken och på vattenskoter. Följande kliv mot ett stillsammare liv tog jag när barnen kom till världen och jag förstod att jag behövdes som oskadad mamma. Det slutliga uppvaknandet skedde för några år sedan.

Jag var nämligen också känd som det ultimata partydjuret. Den som kunde liva upp vilken tråkfest som helst, om jag bara var på det humöret – och oftast var jag. Efter att återigen en kväll (+natt) ha agerat festfixare no1 vaknade jag upp, och som en blixt från klar himmel fick jag ett anfall av klarsynthet – tänkte att nej nu får det vara nog! Jag vill inte längre vara den som svingar mig i takkronan och stepdansar på bardisken. Det var väl helt ok när man var 20 men om man som 40-åring fortfarande håller på med samma sak så är man ju bara patetisk.

Vilket brutalt uppvaknande till verkligheten!

Efter det följde en total tomhet. Samt en innerlig självrannsakan. Tidigare tänkte jag att en fartfylld livsstil á la sex, drugs and rock’n’roll var en del av min personlighet. Idag tänker jag annorlunda. När jag lärde känna dopaminet så insåg jag hur allting ligger till!

Jag har nog lidit av dopaminbrist!

Dopaminet ingår i hjärnans belöningssytem och aktiveras när vi uppfyller ett behov, uppnår en målsättning eller gör nåt lustfyllt. Dopaminet är som ett tvåeggat svärd. Å ena sidan är det livsviktigt för att vi ska må bra. Å andra sidan kan det “kidnappa” hjärnan så att vi blir beroende och gör vad som helst för att få rikliga, regelbundna dopamininjektioner.

Nyckeln till mentalt välmående för mig var att dels höja dopaminnivån i hjärnan på naturlig väg och dels uppnå en större jämnfördelning av dopaminkickarna. Resultatet är ett mer harmoniskt jag. Läs min blogg imorgon så får du veta hur man gör!

Mitt forna jag i full fart med att liva upp en fest för ett antal år sedan...
04.05.2016 kl. 21:15

Gör deadlinen till din bästa vän

 

Brukar du ha svårt att komma igång med saker och ting? Är du en mästare på att skjuta upp jobbiga saker till i morgon, till på måndag, till efter semestern..??

Själv är jag en riktig uppskjutarexpert. Jag kommer igång på allvar med tunga arbetsuppgifter först när deadlinen kryper skrämmande nära.

En gång i tiden gjorde detta beteende mig stressad. Det var innan år 1999.

Har du hört talas om ställtid? Begreppet blev känt för den breda allmänheten år 1999, då professor Bodil Jönsson gav ut sin bok “Tio tankar om tid”, som snabbt blev en bästsäljare. Även jag skaffade boken och hade mycket nytta av den! I boken beskriver Bodil ställtid såhär:

”Ställtid innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om. Också i ditt inre. Det mesta blir bättre gjort och roligare om du får den ställtid du behöver.”

Ställtid är alltså den tid som går när du förbereder dig för ett åtagande. Ju svårare uppgift, desto längre ställtid behöver du. Ställtid är nödvändigt och alltså en bra sak, när du får tillräckligt av den så mår du bra.

Just nu har jag ställtid.

Jag borde göra en affärsplan inför ett möte imorgon. Jag har varit medveten om mötet redan i tre veckors tid, men jag har ännu inte börjat på planen. Idag har jag istället ägnat mig åt allehanda småsaker, såsom påtat i trädgården, vattnat blommorna och sytt om en T-shirt. Och nu bloggar jag.

Känns det igen? Du sysselsätter dig med en massa småsaker bara för att slippa börja med det jobbiga. Du känner dig oproduktiv men kan ändå inte förmå dig att komma till skott.

Ta det lugnt – denna till synes ineffektiva tid är allt annat än bortkastad! Den är en investering i ditt inre välbefinnande.

Nuförtiden är deadlinen min bästa vän.

Jag vet att medan jag sitter där framför symaskinen så arbetar mitt undermedvetna på högvarv. Min hjärna laddar batterierna och riktar in sig på den förestående uppgiften. När jag väl börjar så kommer att klara av uppdraget även denhär gången, mirakulöst nog, för att jag har fått ha min ställtid.

Boken Tio tankar om tid av Bodil Jönsson är fylld med kloka tidstankar, rekommenderas!

24.04.2016 kl. 20:44

Vårstäda ditt inre förråd

 

Vilket underbart vårväder solen bjöd oss på i helgen! Har jag hört... Själv var jag instängd i källaren i två dagar.

Helt frivilligt, faktiskt.

Jag har varit totalt uppslukad av Den Stora Vårstädningen.

Oj så jag har röjt och rensat! Resultatet är ordning och reda samt tre stora lådor proppfyllda med ratade saker.

Allt eftersom ordningen infann sig i skåp och hyllor så grodde sig en tanke allt starkare. På våren vaknar vår lust att rensa ut allt gammalt skräp och göra plats för nya, fräscha ting. Men varför fokuserar vi bara på att ha det fint runt omkring oss?

Det vore ju faktiskt ännu viktigare att göra en stor utrensning i vårt inre!

Vi människor har en tendens att både älta gamla händelser och oroa oss för framtiden. Men 98% av det som vi oroar oss för inträffar aldrig, visar undersökningar. Tänk så onödigt att slösa energi på att gå omkring och vara ängslig för sånt som aldrig ens slår in!

Våra hjärnor är likadana som mitt källarförråd – om den är fylld med en massa skräp (oro) så finns det inte plats för allt det fina som vi vill bevara och ge mer utrymme åt. Dags alltså att sortera bort all ängslan! Men hur gör man i praktiken? Här kommer tre tips:

1. Släpp alla tankar på sådant du inte kan påverka
Sluta genast oroa dig för världsekonomin, rymdskrot eller zikainfluensan. De lever sina egna liv som du inte kan påverka hur mycket du än tänker på dem.

2. Ersätt oron med hopp
Om du ändå inte kan låta bli att fundera på saker du inte kan kontrollera, så tänk på dem hoppfullt istället. Tro på att allting kommer att ordna sig. Hopp ger oss lugn och tillförsikt till framtiden.

3. Gör en handlingsplan
Är du rädd för att bli av med jobbet? Gå en kurs som gör dig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Oroar du dig för hur du ska klara ekonomin? Bokför dina utgifter under några veckors tid samt gör upp en sparplan. Är du ängslig för att värken i sidan är tecken på en allvarlig sjukdom? Gå till läkare och få saken undersökt. Låt inte oron ta övertaget, utan klura ut vad du kan göra just nu.

Allting handlar om att skapa ett nytt förhållningssätt.

Oro grundar sig på ovisshet, så du behöver sätta fingret på rädslan och istället bygga upp gynnsamma förväntningar. För så lustigt fungerar våra hjärnor att positiva föreställningar om framtiden får oss att bli gladare även i nuet!

Såhär på våren finns förnyelse naturligt i oss. Det är en ypperlig tid att tömma den mentala sopcontainern och göra rum för fräscha, glada tankar!

 

Låt vårsolen lysa upp alla mörka vrår i ditt inre förråd och låt vårvindarna blåsa dem rent från all skit!
11.04.2016 kl. 21:22

Må bra i grunden – lev i stunden!

 

Carpe diem. Fånga dagen. Ett bevingat uttryck som den romerska poeten Horatius myntade i tiderna. Ordspråket fick global spridning år 1989 genom filmen Döda Poeters Sällskap med Robin Williams i huvudrollen.

Plötsligt skulle alla leva i nuet. Ta dagen som den kommer. Njuta av stunden.

Senare har begreppet mindfulness - medveten närvaro - blivit oerhört populärt. Det handlar om att öva sig i att avsiktligt vara medveten om det som händer i nuet. För det är ju så vanligt att vi hela tiden går omkring och längtar efter något bättre och drömmer om hur lyckliga vi ska bli SEN. Sen när vi har råd med drömhuset eller får drömjobbet.

Mindfulness handlar om att fokusera på det som finns just här och just nu.

Det är vettigt. Faktum är att vi har bara idag.

Men i mitt huvud snurrar ständigt visioner om nästa semester, nästa helg, ja nästa dag. Vilken tid jag bör gå upp för att hinna träna, hurudana kläder jag ska ta på mig, vilka arbetsuppgifter jag vill hinna med, vad jag tänker laga till middag…

Att strukturera upp morgondagen och framtiden ger mig ett inre lugn. Plus att jag får vällustiga dopaminkickar när jag väl genomfört mina planer.

Ibland blir jag dock irriterad på mig själv för att jag inte lever i nuet!

Imorgon finns inte, annat än i teorin. Nuet är det enda vi kan påverka. Så jag har gjort ett experiment den här påsken; jag har testat hur det är att leva i nuet.

Experimentet utföll både väl och mindre väl…

Det dåliga först – en kväll glömde jag bort att laga middag till familjen.  Jag var totalt uppslukad av en bok som jag satt och läste i skenet av ett stearinljus, då resten av familjen kom instövlandes från garaget klockan halv tio på kvällen och undrade om det fanns någon mat… En annan kväll missade jag att föra sonen till hans träningar eftersom jag satt och fokuserade på min andning.

Men det hände massor med bra saker!

Jag har försökt att verkligen koncentrera mig på mina sysslor. Känna dofter, smaker, ljud, rörelser. Ibland har jag satt mig ner och djupandats. Jag har också tagit mig tid att bara vara i stunden. På morgnarna har jag inte störtat upp från sängen som jag brukar. Istället har jag öppnat gardinerna och lagt mig och tittat ut på trädtoppar, moln och flygplan. Verkligen betraktat dem. Det har gett mig en väldigt annorlunda, men mycket skön, start på dagen.

Att vara närvarande är enormt utmanande och kräver en hel del träning och tålamod. Men detta förhållningssätt till vardagen är ju bara så rogivande! Det enda jag kommer på att beskriva upplevelsen med är att jag har känt mig förankrad i mig själv. Harmonisk, trygg och glad.

Kommer jag nu att sluta planera framåt? Nej, för det sitter i mitt DNA och det gör mig lugn. Men jag har kommit på att jag även behöver ett annat sorts lugn – det som jag får av att stanna upp nu och då under dagen. Det sänker stresshormonerna och höjer måbrakänslan.

Jag kan varmt rekommendera för var och en att träna på att vara mer närvarande i nuet och tänka på vad som gör dig lycklig JUST NU!

"Människorna förr i tiden
var så gammalmodiga.
De åt och drack och sov
och - var lyckliga."

 

28.03.2016 kl. 20:35

Talang är en myt!

 

Du har säkert haft en aha-upplevelse nångång, då du helt plötsligt har förstått hur något hänger ihop. Det är en härlig känsla!

Jag kommer speciellt bra ihåg ett heureka-ögonblick jag hade för ett antal år sedan. Det var den stunden då jag insåg att:

Talang är sekundärt!

Insikten var ett resultat av ett tankearbete som inleddes när jag läste en intervju med alpinåkaren Kalle Palanders pappa och tränare Jouni. Jouni ansåg att Kalle aldrig har varit speciellt talangfull, utan att hans framgångar enbart är resultatet av hård och målmedveten träning.

Egentligen är det helt logiskt. Tänk dig två lika begåvade löpare. Vilken av dem blir mer framgångsrik – den som tränar flitigt, eller den som bara litar till sin talang och inte lägger ett strå i kors för att utvecklas? Svaret är uppenbart.

Ologiskt, däremot, är varför vårt samhälle avgudar talang. Det ordnas talangjakter i långa banor och talangscouter far runt för att hitta de största begåvningarna.

Istället borde vi hylla ansträngning!

Ända fram till den där heureka-upplevelsen hade jag levt i tron att jag kan bli framgångsrik i något endast om jag är begåvad inom det området.

En bok som jag läser just nu gjorde mig påmind om mitta forna aha-ögonblick. Den heter “Mindset – du blir vad du tänker” och är skriven av Carol Dweck, en av världens ledande forskare inom personlighets-, social- och utvecklingspsykologi.

Carol har i sin forskning kommit fram till att det finns två typer av människor – de som har ett statiskt och de som har ett dynamiskt tankesätt.

Ett statiskt förhållningssätt innebär att man tänker så som jag gjorde förut – att vår fallenhet för saker och ting är huggen i sten. Till exempel ansåg jag att eftersom jag inte har anlag för att lära mig teckna bra så är det lönlöst att ens försöka. Och att jag inte är tillräckligt musikalisk för att någonsin bli en pianovirtuos. Jag betraktade också min intelligenskvot som oföränderlig.

Vilken enorm befrielse det var när jag förstod att jag inte behöver ha en medfödd förmåga i någonting för att bli bra på det!

Tjurskallighet, DET är vad man behöver! Då har du ett dynamiskt förhållningssätt; du litar på att du kan utveckla dina förmågor genom att anstränga dig.

Det gäller så gott som allt här i livet. Vi kan faktiskt träna upp även vår intelligens, tvärtemot vad den starkt ingrodda uppfattningen säger om att intelligens är statiskt. Men det underbara är att vår hjärna är plastisk, vilket innebär att den omformas hela tiden och vi kan träna den likt en muskel!

Så ge inte upp fast du tror dig sakna talang!

Vi är alla födda med olika anlag, intressen och temperament, men var och en av oss kan utvecklas och bli hur bra som helst – det enda som krävs är träget arbete, erfarenhet och framförallt viljan att anta nya utmaningar!

Jag skulle rekommendera alla talangjägare att härefter fokusera på att hitta de som har en passion för att utvecklas och bli bättre, är villiga att arbeta hårt och är envisa som åsnor…

Inredningsöga var en av de egenskaper jag trodde var medfödd, och saknade, men ååå så glad jag blev när jag förstod att det också går att träna upp!
13.03.2016 kl. 21:43

Bilfeber!

 

Jag lider av en sjukdom som gör sig påmind varje år framåt vårkanten. Febern tilltar i takt med att dagarna blir längre. Feberdrömmarna likaså. Oundvikligen sveps jag med i en ständigt återkommande dröm:

Jag rattar en läcker, röd sportbil i full fart. Jag njuter kolossalt av att höra motorn ömsom spinna mjukt, ömsom vråla till, likt en muskulös älskare som lyder min minsta vink och på flexade biceps tryggt bär mig genom snäva kurvor och över branta backkrön…

Det är alltså bilfeber jag drabbats av. I år igen.

Bilar är en av mina svagheter. Det är ju bara så härligt att trycka på gasen, höra när det händer under motorhuven, känna hur fordonet ligger som ett strykjärn i kurvorna och accelerarar skönt mot nya äventyr.

Saken blir ju inte bättre av att jag älskar tjusiga, strömlinjeformade vrålåk som jag egentligen inte har råd med. Men så pass feberyr är jag att jag kan tänka mig att leva på knäckebröd och vatten typ resten av livet bara för att få ta min körupplevelse till nya höjder.

Mina inre delpersonligheter går på högvarv just nu.

“Drömmar är till för att förverkligas”, säger mentaltränaren i mig.

“Men hallå, borde inte en mentaltränare ha lite andra drömmar än en så värdslig sak som en bil – typ att hjälpa andra”, kommenterar snusförnuftsjaget.

“Ja, men det har jag ju, min största dröm är att få inspirera andra. Men för att kunna inspirera andra så måste man ju vara glad, och glad blir man av en ny bil”, inflikar inspiratören.

“Dessutom är det ingen dröm, utan en hobby. Andra sätter ner tusentals euro på att spela golf, rida, fotografera… jag investerar i bilar”, överraskar Spara och förstummar Slösa som just skulle bidra till debatten.

Ja, sådär håller jag på.

Men faktum är, att jag sitter 1,5 timme i bilen varje dag. Då behöver man en bra, säker och miljövänlig bil av högsta kvalitet. Och tänk om jag varje morgon skulle vara tvungen att sätta mig i en bil som jag inte gillar, hur bra skulle dagen börja? Nej, det är ju verkligen viktig för mitt psykiska välbefinnande att jag kan möta varje soluppgång med ett leende, får hoppa in i ett tilltalande fordon och ivrigt gasa ut från gården så att gruset sprätter.

Slutdiskuterat!

Bilbutiken, polera vrålåken, här kommer jag!

Sugen på en ny bil du också? En fräsig BMW vore inte så dumt, eller hur?

10.03.2016 kl. 10:52

Semesterbaksmälla? Här kommer 3 tips!

 

Vintersemestertider. Facebook fylls av bilder på glada och avslappnade vänner i skidbacken, på stranden, vid sevärdheter...

Själv är jag nyligen hemkommen från en helt underbar semestervecka med familjen. Allting med resan var lyckat från början till slut och sällan har vi njutit så mycket. Trots det går hela familjen runt och hänger med huvudena.

Vi har drabbats av tillbaka-till-vardagen-ångest!

Vilket vi nog inte är ensamma om idag, när sportlovet tar slut för många. Tänk så synd att en härlig vecka förbyts i ångest över en natt. Men det behöver faktiskt inte vara så!

Det är du själv som skapar ångesten, och det är du själv som kan bli av med den!

Allting har att göra med inställning. Här kommer mina bästa tips:

1. Ös tacksamhet till höger och vänster
Undersökningar visar att tacksamhet är det absolut bästa tricket för att må bra mentalt. När du tänker efter så tror jag att du kommer på en mängd saker att vara tacksam över just idag – att du fått spendera en hel vecka med familjen utan krav och tidtabeller, att du har ett arbete att gå tillbaka till, att påsken med några lediga dagar är i antågande om bara en månad, att våren stundar bortom knuten… Du hittar helt säkert själv på en massa fler saker!

2. Älska det du gör eller gör nåt annat
Detta har jag predikat i många år och ja, jag vet att det inte alltid är så lätt, när man har huslån att betala och barn att försörja. Men om din ångest beror på att du inte trivs på jobbet så fundera på om det är dags att göra nåt åt saken. Du behöver ju inte säga upp dig imorgon, men finns det ens nån liten sak du kan förändra för att förbättra din trivsel? Gå en kurs, skaffa en mentor, städa upp i kalendern och avboka alla onödiga möten, se till att du har en mötesfri dag i veckan...

3. Lägg dig till med mañana-mentalitet
Brukar du leva efter mottot “Skjut inte upp till morgondagen, det du kan göra idag”? Glöm det! En mycket bättre levnadsregel är “Gör inte idag det du kan göra imorgon, ty då kanske du slipper”. Håll fast vid semestervanorna! Inte så att du sover till kl 10 varje dag, men fundera vad som var det bästa med semestern. -Att umgås med familjen? Planera då in lite mer tid tillsammans. -Att leva ett enklare liv? Städa hemmet och sälj alla onödiga prylar på loppis. -Att göra roliga aktiviteter? Bilda en aktivitetsklubb med kompisarna och turas om att ordna roliga grejer.

Vardagen är egentligen inte så pjåkig.

Även om det är toppen att vara ledig, så är det faktiskt så att våra hjärnor älskar struktur och rutiner ännu mer. Kroppen också. Vi mår bäst när vi får återgå till rutinerna, såsom regelbundna sömn- och matvanor. Själv väntar jag på att få återuppta mina morgonträningar.

Om det fortfarande känns tungt att gå tillbaka till vardagslunken, så tänk på att ångesten bekämpas bäst om man har nåt roligt att se fram emot. Semestern må vara över för denna gång, men det kommer nya ledigheter. Börja därför att planera din nästa semester redan nu!

Såå tacksam för att jag fick avnjuta en kokosnöt i poolbaren i +30 grader...

28.02.2016 kl. 19:20

Är du omotiverad? Läs detta!

 

Som mentaltränar-studerande händer det en hel del att folk frågar “Hur ska jag bli mer motiverad?”

Jag har alltid velat ha ett slagfärdigt svar på den frågan. Istället brukar jag falla in en lång utläggning om att motivation inte uppenbarar sig helt plötsligt från tomma intet, utan att man själv måste skapa den med hjälp av yttre eller helst inre drivkrafter osv osv.. Innan jag ens hunnit halvvägs blir frågaren helt bortkollrad, tappar intresset och excuserar sig.

Under åren har jag avverkat ett stort antal motivationsböcker, dock utan att finna det jag söker – en magisk trollformel som trollar fram motivationen hos folk. Men nu har jag äntligen hittat den, trollformeln! Den lyder så här:

Öka din dopaminnivå!

För några veckor sedan stötte jag på dethär med dopamin för första gången en kväll när jag satt och surfade. Jag behövde inte läsa länge förrän polletten trillade ner. Här hade jag svaret som jag letat efter! Sedan dess har jag slukat information om denna oerhört intressanta substans som produceras i våra hjärnor. Ju mer jag lär mig desto mer fascinerad blir jag!

Dopaminet är lömskt. Brist på ämnet kan förorsaka sjukdomar som Parkinsons, ADHD och depression. Överproduktion ställer också till med problem och kan leda till psykoser eller beroenden.

Trots detta anser jag att dopaminet är en bra sak! Det ingår i hjärnans belöningssystem och sänder signaler som gör oss lugna, lyckliga och till och med euforiska. I lagom doser ger det upphov till njutning och får oss att VILJA GÖRA SAKER. Motivationsmolekylen, har det också kallats.

Studier har visat, att de som är mer motiverade har högre nivåer av dopamin i hjärnan.*

Okej, det låter ju bra. Men hur ska man göra för att öka dopaminnivån när man sitter uttråkad framför datorn och fyller i ett milslångt excelark som borde varit inlämnat igår?

Den goda nyheten är att:

Det går att träna upp hjärnan att utdela dopamininjektioner!

Du skapar själv förutsättningarna för substansen att flöda. Här är ett par knep:

  • Splitta en jobbig uppgift i mindre delar och ge dig själv beröm när du klarat av varje delmål. Till exempel: fyll i excelarket i tre omgångar och belöna dig med en kopp kaffe eller en chokladbit efter varje etapp.
  • Prova på gammal hederlig finsk SISU! Forcera dig målmedvetet igenom excelarket och beröm/belöna dig själv extra mycket när du är klar, dopaminkicken kommer som ett brev på posten!

I höstas hade jag en period på jobbet då jag var otroligt omotiverad.

Jag blev inslängd i en ny roll som kändes obekväm och olustig. Först förstod jag inte varför det kändes så, men efter att ha forskat i mitt inre ett tag så kom jag på att det var för att jag upplevde mig som en novis. (Jag hade faktiskt hjälp att klura ut orsaken, samt hur jag skulle göra för att komma vidare. Jag hade lyckan att få bli coachad av Sandra Lindholm i Tenala – kan varmt rekommenderas!)

Eftersom jag skarpt ogillar känslan av att inte bemästra mina arbetsuppgifter så var jag omotiverad. När jag insåg det så kunde jag göra en plan för att återerövra min arbetsmotivation, med delmål och tidslinje. Voilá så gick jag igen peppad till jobbet varje dag!

Det finns en massa annat du kan göra för att höja motivationen på jobbet – se till att du får gå en kurs, skaffa en mentor (eller bli en själv), boka luncher med inspirerande människor... Huvudsaken att du inte bara blir sittande och gräver ner dig i misären utan försöker vända de negativa tankarna till positiva!

I den här texten har jag enbart behandlat motivation på jobbet, men du kanske behöver drivkraft till helt andra saker i ditt liv, såsom att gå ner i vikt, bli av med en dålig vana eller träna mer? Återkommer till det senare, under tiden ska du få inspireras av en klassiker – Arnold Schwarzeneggers motivationsvideo “Who do YOU want to be in life?” Var så god och njut!

 

*Här kan du till exempel läsa om en studie i saken

14.02.2016 kl. 18:28

På jakt efter ny inspiration?

 

Igår hade jag förmånen att göra nåt jag njuter av väldigt mycket. Jag var inbjuden att hålla en föreläsning för ett gäng damer, som firade en må bra -helg.

Som vanligt var jag lite nervös före, det är alltid lite pirrigt innan jag “äntrar scenen”, eftersom ingen föreläsning är den andra lik och jag undrar med spänning hur mitt budskap ska mottas. Men så fort jag kommer igång så brukar allt släppa. Så även denhär gången.

Temat var personlig utveckling. Vi diskuterade bland annat passion, målsättningar, visionering, teamarbete, positivt tänkande – och så detdär med att leva med karlar förstås :-)

Att hålla inspirationsföreläsningar är verkligen nåt jag brinner för!

Jag älskar att få komma ut och möta olika grupper, berätta om mentalträning samt dela med mig av min kunskap och mina erfarenheter.

Men att hålla en lyckad presentation är ingen lätt uppgift. Det är många pusselbitar som ska falla på plats. Att man har rätt budskap för rätt publik, att man lyckas knyta an till åhörarna och skapa en bra stämning samt framförallt att de är mottagliga.

Jag blev en gång ombedd att dra ett motivationsföredrag för ett gäng föreningstränare. Glad tackade jag ja och såg framför mig sköna lirare á la Mika Lehkosuo. Föreläsningsdagen kom och förväntansfull fjädrade jag in i auditoriet. Det var bänkat med gäspande gubbar utan tillstymmelse till liv! Efter att jag kommit över den första chocken gjorde jag mitt yttersta för att entusiasmera dem. Jag for omkring som en skottspole på scenen och fyrade av skämt var sjunde minut – vilket man ska göra för att hålla publiken alert – men de förblev i dimman. De var helt enkelt inte mottagliga eller redo för att ta sig an mental utveckling (för min presentation var det ju inget fel på ;-).

Det är nog enda gången som mitt budskap inte fallit i god jord. Oftast brukar min iver smitta av sig och det uppstår intressanta och ibland till och med livliga diskussioner. Många gånger kommer folk fram till mig efteråt och vill prata en stund, vilket gör mig jätteglad. Om jag har lyckats inspirera någon till positiv förändring, har min målsättning uppfyllts.

Min dröm är att inspirera mina medmänniskor på heltid!

”Jag ensam kan inte förändra världen men jag kan kasta en sten i vattnet som skapar många ringar”, har Moder Teresa sagt. DET är min drivkraft! Om jag kan påverka någon att göra ett positivt skifte i sitt liv, få dem att ta ett första steg mot personlig utveckling eller ens få dem att skratta hjärtligt för en stund så har jag bidragit till att göra vår värld lite bättre.

Det är häftigt när man får folk att ryckas med och inse att de kan skapa sin egen lycka – tro på att de kan bli mentalt starkare, hitta mer livsglädje, förbättra sin självkänsla och bli vinnare här i livet. Jag hoppas att jag framöver får många fler tillfällen att förmedla mitt budskap och min inspiration.

Kan knappt vänta på nästa tillfälle att få sprida positiva ringar på vattnet!

08.02.2016 kl. 19:06

Vet du varför du kliver upp ur sängen på morgonen?

 

Klockradion går igång 06:29. Långsamt som kvällsskyn blir jag medveten om att jag bör vakna till en ny morgon. Foreigners “I want to know what love is” fyller sovrummet och eftersom det är en sång jag gillar skarpt så ligger jag kvar i halvdvala och njuter. När de hurtiga morgonpratarna tar vid rycker jag till.

Helst skulle jag stanna under täcket ett tag till, men tyvärr är det inte ett alternativ. Det finns tider att passa, människor att träffa...

Men vad exakt får mig att överge värmen och bege mig ut i snöyran..??

Är det tanken på det viktiga affärsmötet jag har förberett mig för? Nej. “Viktiga” möten kommer och går…

Doften av nybryggt kaffe som min kära man gjort i ordning? Nja. Näsborrarna rycker till men lyckas inte få med sig resten av kroppen…

Vetskapen om att jag ska få svettas på gymmet innan arbetsdagen börjar? JA! Mina celler samordnar sig till en kraftansträngning, täcket flyger av och jag är redo för en ny dag!

Så varför är just träningen det som får mig igång på morgonen? Kämpar jag för att uppnå ett visst mål, såsom att få större muskler eller fixa 100 kg i bänkpress? Är jag en sån som pressar fram fula ord under en bångnande skivstång och får kickar av att driva mig till ständigt bättre prestationer? Svaret är ett rungande nej.

Jag tränar för att jag njuter av det!

I mitt “förra liv” som toppidrottare tränade jag för att hela tiden bli snabbare, starkare, bättre. Uppnå målsättningar. Även om jag för det mesta var sporrad att utföra mina träningspass så fanns det förstås även sämre dagar då jag var tvungen att piska mig. I dag är situationen en annan.

Nuförtiden sportar jag för att kroppen ska må bra, för att få mer energi och för att sprida njutningsfullt dopamin i hjärnan. Dessutom är min morgonstund på gymmet ofta den enda tidpunkt på dagen som jag helt och hållet är i nuet. Jag tar mig tid att fokusera på hur musklerna arbetar, på att göra rörelserna på rätt sätt, på att andas ordentligt och på hur det känns i kroppen.

Det känns helt underbart att ha kommit ifrån prestationstänkandet!

Jag har en tid jobbat på att överföra detta tankesätt även till andra delar av mitt liv. Under hela min arbetskarriär har jag alltid varit mån om att prestera på topp. Men att jämt och ständigt utföra sina arbetsuppgifter till 100% är egentligen helt onödigt!

Visst är det viktigt att jag gör bra ifrån mig, men det går alldeles utomordentligt bra att dra ner en aning på tempot och lätta lite på kraven. Resultatet behöver inte alltid vara perfekt, oftast räcker det med “good enough”. Vilken enorm lättnad det har varit att inse detta, och dessutom förstå att ingen ens märker att man inte la i högsta växeln vid utförandet av uppgiften eller projektet!

Som nyutexaminerad ekonom hade jag som målsättning att bli en Stor Chef. Jag vill fortfarande bli framgångsrik, men först och främst inombords. Samla fina erfarenheter, känna mig lycklig, uppleva kärlek, lära mig nya saker, utvecklas mentalt och framförallt ha en jäkla massa roligt!

Varför går DU upp ur sängen varje morgon?

 

Stanna under täcket eller kliva upp, det är frågan!

03.02.2016 kl. 21:15

Jag erkänner härmed ett beroende

 

Jag känner att det är dags att jag offentliggör mitt beroende.

Jag missbrukar dopamin.

Dopamin är en substans som till sin kemiska struktur liknar amfetamin. Med en viktig skillnad; dopamin är ingen drog, utan ett naturligt ämne som tillverkas i våra hjärnor. Det kallas även för “lyckohormonet”.

Denna substans behövs i en rad viktiga funktioner, bland annat för styrning av motorik, vakenhet, glädje, entusiasm, uppmärksamhet och motivation. Det ingår i hjärnans belöningssystem och ger en kick på samma sätt som droger, säger de som forskat i saken.

Dopamin kan utsöndras av en rad olika orsaker. När vi uppfyller något av våra basbehov, som att äta eller ha sex, belönar hjärnan oss med lite dopamin. Ämnet uppkommer också när vi klarat av en utmaning på jobbet, fyndat på rea, ätit choklad, motionerat, uppnått en målsättning mm. Som en följd känner vi tillfredsställelse och lycka.

Mitt beroende började redan som liten flicka.

Min mamma hade stor tilltro till mina talanger, oavsett vad det gällde. Bland annat tyckte hon att jag minsann hade förutsättningar att bli en skicklig pianist och tog mig enträget till pianolektioner vecka ut och vecka in. Trots det utvecklades jag aldrig till någon pianovirtuos.

Däremot blev jag en hejare på att springa.

Pianoklinkandet gav inte upphov till några som helst kickar hos mig, men att rusa omkring på sportplanen var det roligaste som fanns! Fysisk ansträngning ledde till en härlig dopaminupplevelse. Fast det visste jag ju inte då, jag kände bara glädje när jag sprang så fort eller hoppade så långt jag kunde.

Här lades grunden till mitt dopaminmissbruk.

Några decennier senare strävar jag fortfarande efter dagliga dopaminkickar.

De uppstår kontinuerligt under dagen till exempel av att prestera bra på jobbet eller njuta av eftermiddagskaffet, men framförallt genom att svettas på gymmet varje vardagsmorgon. När folk hör det brukar de utbrista “Oj, det skulle jag också vilja göra, men det skulle jag aldrig klara av”. Bullshit, brukar jag tänka då. Det klarar vem som helst av, bara man är tillräckligt motiverad! Nej, alltså inte motiverad, utan dopamintörstande.

På mentaltränarutbildningen har vi diskuterat motivation ingående. För mig har ordet “motivation” en väldigt negativ klang. Motivation kommer oftast på tal när någonting falerar, när den inte vill infinna sig fast hur man än försöker, och man har svårt att ta itu med saker eller misslyckas med att nå sina mål.

Varför motionerar vi inte fast vi vet att det är nyttigt för kroppen? Varför äter vi inte mindre fast vi vet att vi skulle må bra av att gå ner i vikt?

Jag hävdar att det inte är för att vi skulle sakna motivation. Jag hävdar att det är för att vi får mer dopaminkickar av någonting annat!

Någons hjärna producerar mer lyckohormon av att bemästra ett nytt pianostycke än av att slå rekord på löpbanan. En annans hjärna njuter mer av en halv chokladplatta än av en tallrik morotssallad. Då GÅR det bara inte att ersätta pianospelandet med en löprunda, eller att ersätta godiset med grönsaker. Hjärnan fixar inte det, även om vi skulle vara hur motiverade som helst!

Hjärnan utsöndrar denna glädjesubstans oavsett om det vi gör är nyttigt eller onyttigt. För att vi ska klara av att ändra ett beteende så måste vi få lika mycket - eller mer - dopamin av det nya beteendet. Forskare har dessutom kunnat påvisa, att högre halter av dopamin i hjärnan sporrar oss även under själva utförandet av uppgiften, det utsöndras alltså inte enbart när vi slutfört nånting.

Jag tycker att ordet “motivation” borde slopas helt och hållet!

Det finns ju faktiskt ord som beskriver ett motiverat tillstånd och som klingar mycket mer positivt, såsom sporrad, taggad, peppad... Härmed kommer jag att flitigt börja odla mitt språk med dessa ord istället!

Hög på dopamin under en löprunda i Las Vegas

PS. Dethär med kroppens belöningssystem och dopamin är ett mycket omfattande tema som forskarna lär sig mer om hela tiden. Substansen har inte enbart positiva följder, utan är en bidragande orsak till att vi kan bli beroende av spel, narkotika eller annat. Den är alltså en bra tjänare men dålig herre. Skriver senare mer om hur du kan använda ett ökat dopaminflöde till din fördel.

28.01.2016 kl. 12:18

Drömmer du också om framgång, ökad livskvalitet, mer energi och glädje?
Men hur gör man?
Här på bloggen får du tips på hur du kan bli din egen lyckas smed och mentalt starkare.

Jag är utbildad mental tränare med stort intresse för knoppens och kroppens välbefinnande. Mitt fokus är inom motivation och stresshantering. Jag har även många års erfarenhet av mental träning för idrottare. 

Amy Skogberg
 
Jag erbjuder inspirerande föreläsningar
Populära teman är laganda, hur man blir en vinnarskalle,
motivation av team-medlemmar och stresshantering.
Kontakta mig för mer information per epost

Senaste kommentarer