To flow or not to flow - det är frågan

 

I mitt förra blogginlägg önskade jag mer flyt åt folket. Sedan dess har jag kommit på andra tankar...

Jag fick nämligen en mycket klok kommentar på inlägget:

”Fick mej att tänka på att då människan drabbas av sorg, sjukdom,arbetslöshet, depression etc , så sjunker vi ordagrant i ett mörkt, tröstlöst hål. All sorg, allt mörker skall få ta sin tid ... tid då vi bearbetar det som skett. Det kan ta lång tid, det kan gå relativt fort. Ibland kan vi behöva hjälp på vägen av en närstående, vänner, terapeuter ...”

Precis så är det ju, att ingen glider genom livet på en räkmacka, för säg den som inte drabbas av motgångar nu och då. Kommentaren fortsatte ännu klokare:

“MEN oftast är det vi själva som väljer vill vi bli kvar i det mörka hålet ELLER vill vi försöka se mot ljuset och gå mot det!”

Livet är en berg- och dalbana.  

Jag är en riktig turgumma. Jag har hittat mannen i mitt liv, berikats med två härliga ungar och rott hem ett bra jobb. Man kan lungt konstatera att jag har haft mycket flow. Men när jag synar saker och ting närmare i sömmarna så märker jag ett mönster; tider med flyt har ofta föregåtts av tider med oflyt.

Jag höll fortfarande på att slicka mina sår efter ett misslyckat förhållande när jag blev övertalad att följa med på en fest och träffade min tvillingsjäl till karl. Utan att ha gått igenom en hopplös relation och en jobbig separation skulle jag inte ha varit mottaglig för min blivande mans uppvaktning.

Det dyker upp många liknande exempel när jag tänker tillbaka. Bland annat har jag flera gånger varit en hårsmån från att gå in i väggen, men har alltid varit stark nog att slå på bromsarna i sista stund, och gjort förändringar i mitt arbetsliv som lett mig vidare, framåt, till något bättre. För det är nämligen så att:

Oflyt är det som får oss att utvecklas och gå framåt!

Steven Spielberg misslyckades tre gånger med att bli antagen till University of Southern California School of Theater, Film and Television, men beslöt sig ändå för en karriär inom filmbranschen och blev en av de mest framgångrika filmregissörer någonsin.

Manuset till Stephen Kings debutbok “Carrie” fick avslag 30 gånger innan ett förlag gick med på att ge ut den, varefter den såldes i 4 miljoner exemplar.

Michael Jordan petades från basketlaget i high school, men fortsatte att spela det spel han älskar, fick en makalös basketkarriär och lär ha sagt: "I have missed more than 9,000 shots in my career. I have lost almost 300 games. On 26 occasions I have been entrusted to take the game winning shot, and I missed. I have failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed."

Huvudet på spiken, Michael Jordan!

Då vi drabbas av oflyt eller motgångar så måste sorgearbetet få ta tid. Men så småningom kommer en dag då vi bör lämna det tungsinta tillståndet – mognare, mer erfarna och med en annan inställning till livet. Förhoppningsvis fast beslutna att vända motgången till framgång. Det är dags att igen välja flow.

Så egentligen har jag inte alls kommit på andra tankar. Jag anser forfarande att flyt är ett tillstånd som vi själva skapar. Bakslag och besvikelser innebär en chans för oss att utvecklas som människor och egentligen borde vi ta emot dem med öppen famn och öppet sinne. Med en positiv inställning till det som sker så kan du slå dig i backen på att efter oflyt kommer flyt!

21.12.2015 kl. 22:17

Receptet på mer "flow" i livet

 

Jag är säker på att du har haft flyt någongång i livet. Allt har bara ordnat sig utan större ansträngning och du har landat idealjobbet, hittat drömbostaden eller charmat Snyggingen. Eller kanske till och med allt på en gång!

Men det behöver absolut inte vara fråga om så stora saker. Flow kan uppstå även i vardagen. Plötsligt på kundmötet är ditt munläder välsmort som aldrig förr och du vet precis hur du ska lägga upp säljsnacket för att linda kunden runt lillfingret. Eller så trollar du fram en lukullisk samling lyxrätter för middagsgästerna, som inte kan tro att du förvandlats till en Top Chef, utan undrar om du beställt denna fantastiska måltid från Michelin-restaurangen i stan.

Du vet vad jag menar.

Någonstans på vägen försvann mitt flyt, i en djungel av krav och måsten.

De bara smög sig på, tillsammans med de ävenså objudna gästerna Prestera och Leverera, utan att be om lov. Livet blev jämntjockt och meningslöst. Mitt öde var att drabbas av oflyt...

Låt oss här definiera ordet ”flyt” lite mer exakt. Jag påstår att det är ett “state of mind”, alltså ett tillstånd, håller du med? Ett tillstånd då allting går vägen, och saker och ting bara händer nästan av sig själv.

På mentaltränarutbildningen har vi övat att pendla mellan olika tillstånd - förväntansfull, glad, förvånad, besviken, sorgsen, nöjd, lycklig... Det är faktiskt ingen konst alls att växla från glad till ledsen, eller tvärtom, på ett ögonblick!

Tänk dig följande:

Du är ute på en åktur med din nyinköpta, läckra cabriolet en varm sommardag. Livet leker, musiken strömmar och du skrålar med i ett fullständigt lyckorus. Plötsligt avbryts din sång av att en fartdåre dyker upp i en korsning och smäller in i sidan på din cabriolet. Du går från rädd via lättad till flyförbannad på bråkdelen av en sekund. Fortfarande rosenrasande kliver du ut ur bilen för att ge fartdåren en utskällning utan like. Men innan du hinner säga ett knyst så sträcker han fram handen med en enorm sedelbunt i, säger att det är fint att du är oskadd och att här har du 200.000 euro, gå och köp dig en ny bil. Återigen växlar dina känslor på bråkdelen av en sekund från rasande via förvånad till glad.

Ett annat skenarie: du och din partner grälar om vem som ska gå ut med soporna. Det pågår en häftig ordväxling och du känner hur din irritation håller på att nå oanade höjder. Plötsligt ringer det på dörren – svärmor skulle ju komma på besök idag! Det är ingen som helst konst för dig att på ett ögonblick svälja irritationen, ta på dig ett inbjudande leende, öppna dörren och glatt hojta “välkommen svärmor”.

Du VALDE att vara glad istället för irriterad.

Här kommer det fantastiska: du väljer själv vilket tillstånd du befinner dig i varje sekund!

Det kan du alltid göra. Du kan inte välja hur din partner borde vara vid soputbärningsdags, men du kan välja hur du reagerar på situationen. Du kan inte välja hur vädret är på semestern, men du kan välja hur du förhåller dig till saken. Osv.

Tillbaka till dethär med flow. Eftersom vi tidigare definierade att flyt är ett tillstånd, så innebär det att:

Vi kan VÄLJA att ha flyt här i livet!

För mig är det jätteviktigt att ha flyt, att saker och ting sker med lätthet, utan större ansträngning. I min förra bloggartikel skrev jag att min flow är tillbaka. Nu inser jag att mitt oflyt inte var ett resultat av omständigheterna, utan av min inställning.

Från och med nu tänker jag välja att ha flyt här i livet, hänger du på?

15.12.2015 kl. 21:17

May the force be with you!

 

Det har hänt någonting mycket märkligt i mitt liv. Jag har läst Sanna Ehdins bok “Finn din inre styrka”. Vilket ju var märkligt i sig, att jag hade tålamod att läsa en hel bok. Men det var inte det jag syftade på.

I boken skrev Sanna om en vana hon har. Om det är någonting hon önskar sig, så brukar hon skicka ut en anhållan till kosmos om att få det. ”Det har hjälp mig att få större lägenheter...”, skrev hon till exempel.

Det var här det märkliga började.

Skeptiker som jag är så tänkte jag att det där är nog bara humbug. Men det var ändå en mycket kittlande tanke. Den släppte mig inte, eftersom det finns en sak som jag en tid har längtat efter väldigt mycket. Till slut gav jag efter för den pockande känslan att jag borde testa.

Så en kväll satte jag mig och önskade intensivt. Jag önskade och önskade med hela min kropp och hela min själ. Hjärtat var med på noterna också.

Det kändes som att universum lyssnade.

Tre dagar senare ringde telefonen en kväll.

I andra ändan var en mycket god vän till mig. Hon var eld och lågor och berättade att hon lärt känna en person, som hon ville introducera för mig. Ett möte sattes upp i snabb takt. Efter träffen var även jag eld och lågor.

Sedan dess har det hänt en massa förunderliga saker. Allt har bara flytit på. Och idag kom jag på det; mitt flyt är tillbaka! Välkommen flow, jag har saknat dig!

Så vad var det jag önskade och vem var det jag träffade? Låt detta förbli förhöjt i dunkel än så länge. Men det som hände kallas för ”attraktionslagen”, har jag lärt mig efteråt. Mycket kort förklarat så innebär det att det som du sänder ut kommer tillbaka till dig. Lite sådär som "The Force" i Starwars.

Nu tycker jag att det skulle vara oerhört intressant att få veta om det funkar även för andra!

Vill du vara med i mitt experiment? Gör då så här:

Fundera först ut vad det är du vill ha mest av allt just nu. Sätt dig någonstans där du har lugn och ro. Föreställ dig i ditt sinne hur det är när du har uppnått det du vill ha. Hur känns det, vad gör du, dofter, färger, omgivning... Gå in i situationen helt och hållet. Skicka iväg detta tillstånd, denna känsla, denna önskan till universum.

Sen är det bara att vänta. Skriv gärna en kommentar här på bloggen om det funkade och vad som hände!

12.12.2015 kl. 16:00

Adjö gamla tankar - välkommen tankevärld 2.0!

 

För ett tag sedan hade vi middagsgäster en lördagkväll. Då lät det så här:

“Den här risotton smakar verkligen utsökt!”
”Konstigt, för det var bara nåt jag rörde ihop och den är verkligen inte lagad enligt alla konstens regler.”

”Vilken härligt väder det var idag.”
”Ja men resten av hösten väntas bli kall och regnig.”

”En så snygg klänning du har, var har du köpt den?”
“Äsch, den här gamla trasan, den köpte jag typ för hundra år sedan.”

Efter det hajade jag till och märkte att nu höll jag på med det där igen. Det där negativa. Det där onödiga. De där tankarna som jag vill bli av med.

Studier har visat att 70-90% av våra tankar är negativa!

Det har att göra med vår överlevnadsmekanism – hjärnan reagerar starkare på negativa reflektioner som signalerar en eventuell fara. Du har kanske hört sägas att det behövs tio positiva tankar (eller tre, eller fem) för att balansera upp en negativ tanke. Så mycket påverkas vi av negativiteten, som hjärnan tolkar som mer kraftfull. Och har man väl börjat med nedstämda funderingar så är det lätt hänt att de bara fortsätter och man kommer in i en negativ tankespiral.

Även om det inte är så allvarligt ställt med min tankevärld så märker jag ändå att mycket glider genom min hjärna som jag egentligen inte vill att ska göra det. Men det fina är att det går att göra någonting åt saken! Efter att ett tag ha övat mig på att ändra mitt tänkande har jag upptäckt vilken otrolig kraft det finns i våra sinnen!

”Man kan inte lära gamla hundar sitta.” ”Det är svårt att bryta gamla vanor.”

Dessa vanliga påståenden är till stor del sanna, faktiskt. I min föregående bloggartikel skrev jag att sisådär 95% av våra tankar är gamla, alltså sådana som vi upprepar från dag till dag. Det beror på att när vi tänker så bildas det mönster i hjärnan, och hjärnan vill stanna kvar i de invanda spåren istället för att sätta ner energi på att skapa nya.

Döm om min hjärnas förvåning när jag nu inte längre har gått med på att följa de vanliga tankemallarna! Den har inte alls velat inse att här gills det inte att gå på per automatik längre.

Men vilken häftig känsla det är när jag har lyckats börja styra mina tankar!

Så hur gör man då? Det finns många sätt att ta kontrollen över och förändra sin tankevärld, men detta fungerar för mig:

1. Hejda tankarna

Här är ett bra exempel: periodvis känns det tungt på jobbet och då märker jag att jag håller på och upprepar för mig själv “I hate my job, I hate my job, I hate my job…”. Jag har nu börjat lägga märke till när hjärnan går igång så här per automatik och producerar reflektioner som jag tycker är onödiga eller negativa. Då uppmärksammar jag dem och bestämmer mig helt enkelt för att tvinga bort dem. Det är jag själv som bestämmer vilka funderingar jag låter passera genom hjärnan!

2. Vänd tankarna

Vår hjärna kan bara tänka en tanke i gången. Det innebär att vi kan konkurrera ut en negativ tanke med en positiv! Om du inte gillar ditt jobb, tänk ”jag vill ha ett roligt jobb”. Detta uppfattar sinnet som att du redan har ett roligt arbete och börjar leta bevis. Då kommer du på bra saker, som att du ju faktiskt har trevliga arbetskamrater, flexibel arbetstid och ett nystartat projekt som verkar lovande.

3. Förstärk tankarna

Ditt tankemönster är inprogrammerat och kan alltså programmeras om. Men detta görs inte i en handvändning, utan som i all ny inlärning krävs det upprepning och tålamod. Tänk på att det som du riktar din uppmärksamhet på, det växer sig starkare. Så fokusera på det som är bra, till exempel de delar av ditt arbete som känns roliga, och träna på att göra det bästa av situationen.

Det går alldeles utmärkt att lära en gammal hund att sitta eller att bryta gamla vanor! Din tankevärld är faktiskt endast en illusion som när som helst ersättas med en annan illusion. Och du väljer själv vilken.

29.11.2015 kl. 19:58

Har du mögliga tankar?

 

Jag deltog för en tid sedan på Mia Törnbloms sprittande föreläsning. Hon påstod att ungefär 95% av våra tankar är gamla, alltså samma som tidigare. Jag tvivlade starkt på att bara 5% av det jag tänkt idag har aldrig farit genom min hjärna förut.

”Detta måste ju bara testas”, tyckte jag. (En ny tanke, hurra!) Så jag började ge akt på mina funderingar.

Jag sitter i bilen ungefär 1,5 timme varje vardag och den tiden erbjöd mig en utmärkt möjlighet att iaktta vad som egentligen försiggår i mitt huvud.

Tamejtusan, hade hon inte rätt, den där Mia!

Så förbluffad jag blev när jag upptäckte att identiska reflektioner passerar genom min hjärna varje dag, om och om igen.

”Folk kör som idioter.”
”Jag vill ha ny bil. Undrar om jag någonsin kommer att ha råd med en Ferrari?”
”Snart kommer jag till det där eländiga vägbygget och då blir det trafikstopp.”

Upptäckten gjorde mig lite förskräckt men framförallt väldigt förbryllad. Jag var tvungen att ta reda på mer. Efter lite forskande förstod jag hur saken ligger till.

Våra hjärnor är lata.

Det funkar så här; när vi tänker bildas det tankespår i hjärnan. Det är mycket lättare för hjärnan att gå på som tåget i de gamla spåren än att dra upp nya. Följaktligen är det så som sker då hjärnan väljer att göra det enkelt för sig och spara energi.

Och vad är det för fel med att tänka samma saker om och om igen då? Ingenting, faktiskt. Jag delade med mig av min nyvunna kunskap till min man – att han som alla andra går omkring med samma utslitna funderingar dag ut och dag in. Han sken upp och sa “Mmmm, sköna tankar” och försvann in i ett skimrande töcken.

Så visst kan du gå på i ullstrumporna om du har sköna, vackra tankar som du trivs bra med!

Men när jag iakttog mitt sinne, så märkte jag att mycket av det jag bryr min hjärna med är negativt eller onödigt. Ta till exempel “Snart blir det trafikstopp” – en så onödig tanke! Den behöver man väl verkligen inte upprepa för sig själv varje morgon?! Blir det bilkö så blir det!

Vad om jag kunde ersätta alla upprepsfunderingar med nya tankar?! Då skulle det bildas nya spår och nya kopplingar i hjärnan hela tiden. Vad skulle det leda till?

Du blir vad du tänker.

Detta talesätt har du kanske hört förut (Buddha lär ha sagt det). Men det ligger faktiskt mycket sanning i uttrycket, för  det som hjärnan lägger ner mycket tid och energi på så formas till betydelsefulla uppfattningar och blir med tiden sanningar för oss. Negativt grubblande ökar risken för att misslyckas, medan en glad inställning gör det mer sannolikt att allt går bra.

Vill du som jag bryta de gamla, mögliga tankemönstren? Häng då med till nästa blogginlägg, så berättar jag hur man gör.

22.11.2015 kl. 19:05

Kom an bara, din lilla perfektionist, så ska du få på käften!

 

Otaliga är de gånger som jag undrat hur det är möjligt att jag är så full av motpoler. En utpräglad perfektionist, som ändå kan hasa runt med skitigt hår och 20 år gamla joggingbyxor. En trångsynt fördömare, som ändå har livsmottot “Live and let live”. En underhållande mingelmästare, som ändå är en inåtvänd ensamvarg med stort behov av egentid.

Jag har till exempel aldrig kommit underfund med om jag är introvert eller extrovert. Det varierar stort från dag till dag, ja till och med under samma dag, och dessutom har jag ingen aning om det beror på sällskapet,  situationen, hormonbalansen, blodsockernivån, vädret eller bara slumpen…

Men hör och häpna, mysteriet med min spretiga personlighet är egentligen inget mysterium! Det har faktiskt en helt logisk förklaring, fick jag veta i förra veckan på mentaltränarutbildningen.

Vår självbild består av många olika delpersonligheter.

Det pågår dessutom en ständig kamp mellan dem. Den inre äventyraren strider med den inre trygghetstörstaren, optimisten med pessimisten, spara med slösa… Den delpersonlighet som du låter vinna dessa små kamper, den växer sig starkare.

Tänk om jag vetat det lite tidigare! Då kunde jag ha matat min "go with the flow" -attityd under alla dessa år istället för den enerverande perfektionisten. Men, bättre sent än aldrig får man väl säga och nu har jag aktivt börja välja vilken delpersonlighet som ska få komma till tals.

Och vet du vad, det är roligt att diskutera  med dem!

Om jag var galen förut – med min kluvna personlighet – så är jag nu heltokig. Det är inte klokt vilka vilda debatter som pågår i min skalle! Det är dialoger från morgon till kväll med den inre pådrivaren, domaren, kritikern, tyckasyndommigaren… Och speciellt mellan låtgåaren och perfektionisten, som har fått finna sig i att allt oftare bli nerslagen:

“Vilket elände att jag försov mig på morgonen och inte hann tvätta håret, alla kommer att stirra på mig för att jag har flottigt hår!”
“Än sen då, det var ju underbart att sova 20 minuter längre istället.”

“Katastrof – jag vidbrände förrätten och nu är hela middagen förstörd!”
“Strunt samma, tur att det finns tillräckligt av huvudrätten.”

“Så irriterande att gästerna anlände 15 minuter för tidigt, jag är ju ännu inte helt klar med allting.”
“Så bra att de kom redan nu, så hinner vi med ett extra glas champagne.”

Du kan säkert också komma på något personlighetsdrag som du vill ge på käften.

Börja då med att fundera ut vilken delpersonlighet som är motpolen och som du istället vill förstärka. Sätt sedan igång och argumentera med dem båda när de dyker upp. Det låter ju schizofrent, men om du lyckas och får dem att arbeta för dig, inte mot dig, så upplever du garanterat en vinnarkänsla.

För mig var det en grandios lättnad när jag förstod att jag kan resonera med mina delpersonligheter. Vilken lycksalig triumf det är varje gång jag lyckas slå ner äckelpottan perfektionisten och bara nonchalerar den översvämmande tvättkorgen, osymmetrin i skohyllan eller skatboet till hår!

17.11.2015 kl. 19:23

Hemligheten bakom att bli lycklig

 

Jag har spenderat MYCKET tid och tankeverksamhet på att grubbla över vad det innebär att vara lycklig.

Det hela började med att jag en dag ställde mig frågan “När har jag senast varit riktigt lycklig?”. Jag var tvungen att fundera länge och väl för att hitta svaret. Gissa om jag blev bestört när jag kom fram till att det var för sisådär 1,5 år sedan. ETTOCHETTHALVT ÅR SEDAN!!

Efter detta oväntade konstaterande började en febril jakt på lycka.

Periodvis klarade jag av att känna mig mer euforisk, bara för att snart trilla tillbaka i den jämna, tråkiga lunken med mest tomhet inom mig. Vändningen kom när jag en vacker dag plötsligt förstod en väsentlig sak…

För några dagar sedan påmindes jag om den lyckosökarprocess jag gått igenom, när jag läste Anne Hietanens lysande kolumn “Är du lycklig?”. Jag kände igen mig nästan i vartenda ord! Jag kunde inte låta bli att bidra till diskussionen. Min kommentar till Anne innehöll mitt allra bästa tips för att bli lycklig och därför vill jag gärna dela kommentaren även här på min blogg (aningen modifierad):

“VET du vad som gör dig lycklig?

Jag höll också på sådär som du utan att finna lyckan. Men sen kom jag på att jag måste ju först klargöra för mig själv vad jag menar med att vara lycklig!

Jag påstår nämligen att det är omöjligt att bli lycklig om du först inte definierat ordet/känslan "lycklig". Lycka betyder olika för olika personer. Så vad innebär det för DIG?

Här kommer ett tips:

Ta fram papper och penna, skriv högst uppe "Jag känner mig lycklig när..." och så fortsätter du meningen och skriver ner så många punkter du kommer på. Det kan vara bra att låta pappret ligga framme en tid för du kommer antagligen att hitta på fler saker efterhand.

Tänk också på att det är skillnad på att vara glad och på att vara lycklig. T.ex. så blir jag glad när senaste numret av Hus&Hem dimper ner i brevlådan, men lycklig känner jag mig när jag tänder eld i kakelugnen, drar på mig mina skönaste sockor, tänder ett ljus, kryper upp i soffan och läser min nya tidning medan jag avnjuter en kopp rykande hett té.

Det har hjälpt mig massor när jag nuförtiden vet vad som gör mig lycklig - för nu vet jag ju vad jag ska sträva efter och hur jag ska ordna mitt liv för att få njuta av så många lycksaliga stunder som möjligt.”

Du hajar tugget, eller hur?

Summa summarum: Det är skitsvårt att bli nöjd och glad om man inte vet vad man behöver för att komma dit! Min lista blev förresten ganska lång och jag är säker på att den blir det för de flesta som lägger ner lite ansträngning på att tänka ut vad som förorsakar lycksalighet i livet.

Resultatet? Nuförtiden är det inte 1,5 år mellan mina lyckliga stunder längre, snarare 1,5 dag eller högst 1,5 vecka! (Vilken lycka :)

10.11.2015 kl. 21:19

Sluta trösta varandra!

 

Jag måste erkänna ett personligt tillkortakommande. Jag är inte speciellt bra på att trösta ledsna medmänniskor. Av någon anledning känns det väldigt onaturligt för mig att börja klappa om någon som är upplöst i tårar.

Jag har aldrig heller gillat att själv bli tröstad. Det är ju bara för irriterande att folk alltid ska rusa fram för att krama om en när man är nedstämd! Om jag är deppig så vill jag gråta ut ifred!

Känner du igen dig? Jag tror nämligen inte att jag är ensam om fenomenet…

Fenomenet har fått sin förklaring.

På mentaltränarkursen lärde vi oss att man faktiskt inte ska trösta den som gråter.

“Den där utbildningen kan ju inte vara seriös”, tänker du nu kanske. Det är ju människans naturliga instinkt att hålla om och försöka muntra upp någon som är dyster.

Om du är en person som gärna vill lindra andras nedstämdhet så kanske du till och med blir djupt sårad om du får höra ett ilsket “Låt mig vara ifred!” när du sträcker ut en stödjande hand.

Men låt mig förklara hur saken ligger till.

Först bör vi definiera ordet trösta – i detta sammanhang avses handlingar som att krama, vidröra, sträcka fram en näsduk eller dylikt. När du gör det så avbryter du den tårfällande personens sorgearbete. Du signalerar att det inte är okej att vara ledsen.

Men det ÄR okej att vara ledsen!

Att vara så olycklig att man faller i tårar är ett lika betydelsefullt sinnestillstånd som andra, mer positiva känslor! Det är viktigt att låta ledsenheten få ta den tid den tar utan att avbryta den. Den som är bedrövad behöver få vara i sin sorg i lugn och ro och gråta ut. Om man är tvungen att bita ihop och torka tårarna så blir sorgen kvar i kroppen och då mår man inte bra.

Därför ska du genast sluta trösta folk som gråter!

Men kan man verkligen bara stå där och se på när en medmänniska snyftar och hulkar, utan att göra någonting för att få personen att känna sig bättre?

Försök att hålla dig lugn, du kommer nog om en stund att få tillfälle att hjälpa personen att känna sig bättre. Testa att först bara finnas där, avvakta och gå fram och trösta eller prata när gråten klingat av. Detta kräver förmodligen en stor viljeansträngning och lite övning. Tänk på att du gör en stor tjänst till din medmänniska, som får böla ut sin bedrövenhet och mår bättre efteråt!

PS. Försök inte heller få barn att sluta fälla tårar så fort som möjligt, utan erbjud dem en trygg famn att gråta ut i. Att skapa en känsla av acceptans, respekt och trygghet är A och O!

PPS. Ibland finns det tillfällen då vi behöver och söker tröst. Var tydlig med att visa det då.

PPPS. Om en gråtande person självmant kommer och slänger sig i din famn så behöver du alltså inte lägga benen på ryggen utan kan lungt krama tillbaka.

02.11.2015 kl. 20:27

Är du en human being eller en human doing?

 

Vad svarar du när du får frågan “vad har du gjort idag då”?

Börjar du räkna upp att du minnsann har tvättat kläder och tömt diskmaskinen och handlat mat och varit på joggingtur…?? Då ska du fortsätta läsa.

I dag fortsatte mentaltränarutbildningen. Det var en inspirerande dag med många spännande diskussioner, men det som envist började snurra i min skalle var nåt som vår lärare sa:

- Vi människor har gått från att vara “human beings” till att vara “human doings”.

Denna mening slog mig med full kraft och satte igång en tankeprocess utan like.

Jag är en klassisk så kallad “doer”. Och stolt över det. Det är fint att kunna säga ett man är en handlingsmänniska. Folk beundrar personer som får saker och ting att hända.

Jag spinner vidare på funderingarna och kommer fram till att mitt ständiga checklista-liv innebär att jag värderar mig själv enligt det jag GÖR, inte enligt det jag ÄR. Plötsligt tvärstoppar mitt febrila tankearbete vid En Stor Insikt. Som utpräglad prestationsmänniska så har jag burit med mig en felaktig uppfattning ända sen barndomen: När jag slutar göra, så slutar jag ha ett värde.

Hemska tanke.

Befriande tanke!

Jag, precis som du, skapades till att vara human beings, inte human doings.

Vi är - och kommer alltid att vara - speciella och värdefulla bara för att vi är de vi är. Vi behöver inte bevisa att vi kan, vi behöver inte förtjäna vårt värde.

Så varför får jag ångest om jag sätter mig två minuter på soffan? Fast jag redan har lagat mat och hjälpt ungarna med läxorna och tränat och utfört oräkneliga andra sysslor?

Jag är rädd för att inte räcka till. Att inte duga som jag är. Att inte vara värdefull nog att älskas av mina medmänniskor.

Nästa gång när någon frågar dig eller mig ”vad har du gjort idag då”, låt oss svara: “idag har jag bara varit människa”.

21.10.2015 kl. 21:33

Stressad? Utbränd? Läs detta!

 

Så har det hänt igen.

Stressens långa tentakler har kopplat sitt fasta grepp om en stackars oskyldig människa. Hon ringde i förra veckan och berättade att hon gått in i väggen.

Tyst räknade jag på fingrarna. Kom fram till att hon var den femte i bekantskapskretsen. Blev dyster men lät det inte höras på min röst.

“Då ska du köra avslappningsövningar”, sade jag hurtigt.

“Äh, det är fånigt”, sade hon.

Jag förstod henne. Det tyckte jag också för bara några veckor sedan.

Det var innan jag visste att aktiv avslappning är en effektiv metod för att minska på stressen i kroppen.

En betydande delorsak till att man blir utbränd är att det uppstår en enorm utmattning. Kroppen är ständigt på helspänn  och det finns inte tillräckligt med tillfällen för återhämtning. Dessutom börjar man oftast sova dåligt.

När man går in i väggen så har spänninstillståndet byggts upp under en längre tid. Då kan det vara svårt att slappna av. Kroppen kan nästan “glömma bort” hur det känns att vara i ett avslappnat tillstånd och man behöver aktivt hjälpa den till vila och återhämtning.

Om det inte naturligt uppstår sköna, avslappnade stunder  i ditt liv så behöver du skapa dem själv!

En bekant går i bastun varje kväll för att slappna av. En annan lärde sig meditation. Om man tycker att bastu endast är för veckotvagningen och meditation för hippies så finns det färdiga, mycket behändiga avslappningsprogram att ta till. Lätt som en plätt att komma igång!

Gör så här:

  • Säg till dina medmänniskor att du kommer att vara onåbar i 15 min
  • Stäng in dig i ett rum – toaletten brukar funka om man inte annars får vara i fred
  • Ta med dig dator / smarttelefon / tablett
  • Lägg dig eller sätt dig bekvämt och kör igång ljudbandet
  • Slappna av och bara njuuuut av lugnet.

Här kan du provlyssna på en kort övning i muskulär avslappning.

Avslappningsövningar som denna ger dig en slags första hjälpen för att klara dig genom vardagen. Sen behöver du förstås ta tag i din situation och fundera ut vad annat du behöver göra för att få ner stressnivån.

Till sist ett tankefrö: Om du inte HAR tid så måste du se till att du TAR dig tid!

09.10.2015 kl. 18:19

Lat som en katt

 

Har du testat avslappningsövningar nångång?

”Bra fråga, vad menas med avslappningsövningar?”, kanske du undrar.

Jo, de är till exempel meditation, självsuggestioner eller muskulär avslappning. Det sistnämnda innebär att man intar en bekväm ställning och omväxlande spänner versus slappnar av alla muskelgrupper i kroppen. Det har jag hållit på med varje dag i en veckas tid nu.

Hör och häpna, men det fungerar faktiskt!

Till och med på en så totalt helspänd person som jag, med en spänningsnivå mer likt stålvajer än fiolsträng. För varje dag har stålet gett vika mer och mer. Fram träder ett både lugnare och piggare jag – till min familjs stora förtjusning.

Men det intressanta är ju faktiskt inte ATT det fungerar, utan VARFÖR det fungerar!

Hur är det möjligt att man kan må så mycket bättre av att ligga på golvet som en lat katt och spänna en muskel i taget?

Du har kanske hört om hur kroppen reagerar när man känner sig stressad? Hjärnan sänder ut stress-signaler till kroppen, som omedelbart förbereder sig på att fly eller kämpa. Blir en fiolsträng eller stålvajer.

Samma sak händer när du gör avslappningsövningar, fast omvänt!

Hjärnan signalerar nu till kroppen att den kan återgå till viloläge. Att den kan släppa alla krav och måsten. Att det nu bara är lugn och ro som gäller.

Så skönt, tänker kroppen och belönar dig genast. Den sänker pulsen och blodtrycket, höjer energinivån men sänker stressnivån, förbättrar koncentrationen och sömnen… Blir en lat katt - dock färdig att närsomhelst snabbt och elegant skutta mot nya äventyr.  

Låter bra, men hur ska man komma igång då? Det skriver jag mer om nästa gång, nu ska jag vara lat som en katt en stund..

30.09.2015 kl. 16:57

Mission Impossible: Stoppa vardagsrumban!

 

Att lyssna till det 20 minuter långa avslappningsprogrammet varje dag i två veckors tid ter sig som en omöjlig hemuppgift.

”Om ni inte har möjlighet att ta 20 minuter tid för er själva varje dag så är det någonting allvarligt fel i era liv”, påstod Bengt, vår lärare.

“Hjälp, mitt liv är allvarligt fel”, tänker jag dystert när jag inser hur min dag ser ut.

Kommer hem från jobbet klockan fem, lagar en god och näringsrik middag, tömmer diskmaskinen och fyller den igen, förhör engelska ord och matar katten, fyller tvättmaskinen och medlar i ett syskonbråk, letar reda på en försvunnen telefon och häller i mig en kopp kaffe, plåstrar om ett finger och syr i en knapp, tömmer tvättmaskinen och pratar i telefon med svärmor...

Klockan nio är den yngre generationen i säng – om allt går som i Strömsö men så är ju sällan fallet – varvid det är dags att uppmärksamma parförhållandet. Vilket oftast bara resulterar i oundvikliga samtal om vem som ska hämta ungarna, handla mat, betala räkningar, när vi ska hälsa på morföräldrarna och vad vi ska göra i helgen...

Klockan tio snubblar jag i säng och somnar på en minut.

Hur i helsike ska jag få inklämt 20 minuter av egen tid och total avslappning i denna ständigt snurrande vardagsrumba??

Samtidigt som jag ställer mig frågan så slås jag av insikten att jag helt enkelt bara måste ta mig den tiden!!

Det är dags att trycka på pausknappen och stoppa den skenande dansen.

När jag tänker efter så är det nog inte så farligt om familjen äter smörgåsar till middag ibland, tvätthögen tillfälligt växer och jag ringer svärmor på helgen istället. Den tanken gör mig väldigt, väldigt glad. Ja rentav avslappnad.

 

23.09.2015 kl. 21:58

Andas, för sjutton!

 

Ja ja, jag vet att jag andas fel. Ytligt, snabbt och fladdrigt. Men vem bryr sig? Så länge jag får tillräckligt med syre för att överleva så är väl allting bra?

Efter den här dagen bryr jag mig!

I morse vaknade jag med en molande huvudvärk som strålade ända ner till nacken. Åkte ut till Solvalla, släpade mig in i klassrummet och slog mig ner. Lutade huvudet i händerna och roade mig med att tippa vilken tid jag skulle bli tvungen att ta värkmedicin.

Stillasittande i ett syrefattigt klassrum spänt koncentrerad för att försöka ta in allt nytt – min erfarenhet sade mig att värkmedicinen sannolikt skulle åka fram ur handväskan sisådär vid lunchtid.

Så fel jag hade!

Vid lunchtid hade huvudvärken och nackspänningarna börjat lätta. Fyratiden på eftermiddagen var de helt borta. Och inte nog med det, jag kände jag mig piggare än på länge! Hur i helskotta gick det här till?

Vi höll på och andades hela dagen, andades rätt alltså. Genom olika övningar försökte vi hitta rätt andningsteknik, typ: “ta ett djupt andetag genom näsan – andas in ända ner till magen – håll andan och räkna långsamt till 5 – andas ut”.

I takt med att jag andades allt djupare märkte jag hur någonting hände med min kropp.

Jag kände hur varenda cell i hela mig blev fantastiskt tacksam för att få  ordentligt med syre för första gången på evigheter. Ett märkligt tillstånd infann sig; kroppen började slappna av samtidigt som cellerna började spritta runt i schottistakt.

Med förvåningens finger i häpnadens mun skuttade jag in i bilen och styrde hemåt efter avslutad kursdag. Avslappnad, avstressad, återhämtad och energifylld. Och utan huvudvärk.

17.09.2015 kl. 23:21

Hur gör man för att slappna av?

 

Så har jag tagit mina första stapplande steg mot att bli mentaltränare. Första kursdagen resulterade i en tung insikt – jag har en lååång väg att gå.

Efter 20 år inom IT-branschen har jag lagt mig till med en minst sagt hektisk livsstil.

Mina arbetsdagar är fyllda av statusuppdateringar, kundmöten, deadlines, rapporter, kvartalsslut och twittrande.

På mentaltränarkursen, däremot, är det ett mycket lugnt tempo. Vi bekantar oss med alla kursdeltagare i lugn och ro, vi gör övningar som får ta den tid den tar och efteråt reflekterar vi över hur de kändes och vad vi lärde oss.

Det första vi ska lära oss är avslappning. Jag är skitdålig på att slappna av.

Oräkneliga är de gånger som jag kommer på mig själv med att otåligt undra vad vi ska diskutera härnäst. Gång på gång sträcker jag mig efter telefonen för att åtminstone kunna utnyttja tiden till att twittra, men minns att jag lovat ha den avstängd i väskan.  

Till hemläxa får vi ett ljudband som innehåller en 20 minuters avslappningsövning. Min första tanke är om jag kan lyssna på den under joggingturen jag planerat för kvällen? Nej, för det är lite svårt att slappna av musklerna medan du springer... Jaha, nå kan jag lyssna på den i bilen då? Nej, för det är faktiskt meningen att du ska lägga dig ner och slappna av i 20 minuter!!

Plötsligt kommer jag att tänka på hur det gick när min före detta kollega bytte bransch.

Hon sadlade om från effektiv IT-kvinna till spa-företagare med bland annat ansiktsbehandlingar på menyn. Behandlingarna började alltid helt som sig bör med lugna, harmoniska, långsamma rörelser - men efter en stund upptäckte hon att det från IT-branschen anammade effektivitetstänkandet obemärkt hade tagit över och hennes händer vispade på som bara den i kundens ansikte.

Precis så känner jag mig nu.

16.09.2015 kl. 21:42

Nu ska jag bli Coach! Eller?

Coach. Jag smakar på ordet. Om och om igen. Såsom jag gjort rätt ofta den senaste tiden.

Coach. Ett fint ord. Ett auktoritärt ord. Ett stort ord. Ett hajpat ord. Ett urvattnat ord?

Coachar har dykt upp som svampar ur jorden den senast tiden.

Men vad gör en coach egentligen? Googla på ordet och du får till svar allt från fotbollstränare till mentor. Denna diversitet till trots så finns det faktiskt en förenande faktor - en coach är en person som hjälper dig att nå dina målsättningar, dina drömmar.

I mitt stilla sinne undrar jag om det exponentiellt stigande antalet coachar beror på ökad efterfrågan av coachingtjänster, eller på att fler och fler söker en roll där de känner att de kan “make a difference”?

Jag hör till dem som vill göra skillnad.

Tänk om jag kunde hjälpa någon annan att hitta sina inre styrkor. Tänk om jag kunde bidra med min kunskap så att att någon annan inte gör samma misstag som jag själv gjort. Tänk om jag kunde ge någon annan verktyg för personlig utveckling.

Nu är det äntligen slut på “Tänk om…”!

I morgon tar jag första steget. Första steget mot att bli Coach! Mentaltränarutbildningen, här kommer jag! Och se upp, jag har helt enorma förväntningar!

15.09.2015 kl. 20:51

Drömmer du också om framgång, ökad livskvalitet, mer energi och glädje?
Men hur gör man?
Här på bloggen får du tips på hur du kan bli din egen lyckas smed och mentalt starkare.

Jag är utbildad mental tränare med stort intresse för knoppens och kroppens välbefinnande. Mitt fokus är inom motivation och stresshantering. Jag har även många års erfarenhet av mental träning för idrottare. 

Amy Skogberg
 
Jag erbjuder inspirerande föreläsningar
Populära teman är laganda, hur man blir en vinnarskalle,
motivation av team-medlemmar och stresshantering.
Kontakta mig för mer information per epost