Talang är en myt!

13.03.2016 kl. 21:43

 

Du har säkert haft en aha-upplevelse nångång, då du helt plötsligt har förstått hur något hänger ihop. Det är en härlig känsla!

Jag kommer speciellt bra ihåg ett heureka-ögonblick jag hade för ett antal år sedan. Det var den stunden då jag insåg att:

Talang är sekundärt!

Insikten var ett resultat av ett tankearbete som inleddes när jag läste en intervju med alpinåkaren Kalle Palanders pappa och tränare Jouni. Jouni ansåg att Kalle aldrig har varit speciellt talangfull, utan att hans framgångar enbart är resultatet av hård och målmedveten träning.

Egentligen är det helt logiskt. Tänk dig två lika begåvade löpare. Vilken av dem blir mer framgångsrik – den som tränar flitigt, eller den som bara litar till sin talang och inte lägger ett strå i kors för att utvecklas? Svaret är uppenbart.

Ologiskt, däremot, är varför vårt samhälle avgudar talang. Det ordnas talangjakter i långa banor och talangscouter far runt för att hitta de största begåvningarna.

Istället borde vi hylla ansträngning!

Ända fram till den där heureka-upplevelsen hade jag levt i tron att jag kan bli framgångsrik i något endast om jag är begåvad inom det området.

En bok som jag läser just nu gjorde mig påmind om mitta forna aha-ögonblick. Den heter “Mindset – du blir vad du tänker” och är skriven av Carol Dweck, en av världens ledande forskare inom personlighets-, social- och utvecklingspsykologi.

Carol har i sin forskning kommit fram till att det finns två typer av människor – de som har ett statiskt och de som har ett dynamiskt tankesätt.

Ett statiskt förhållningssätt innebär att man tänker så som jag gjorde förut – att vår fallenhet för saker och ting är huggen i sten. Till exempel ansåg jag att eftersom jag inte har anlag för att lära mig teckna bra så är det lönlöst att ens försöka. Och att jag inte är tillräckligt musikalisk för att någonsin bli en pianovirtuos. Jag betraktade också min intelligenskvot som oföränderlig.

Vilken enorm befrielse det var när jag förstod att jag inte behöver ha en medfödd förmåga i någonting för att bli bra på det!

Tjurskallighet, DET är vad man behöver! Då har du ett dynamiskt förhållningssätt; du litar på att du kan utveckla dina förmågor genom att anstränga dig.

Det gäller så gott som allt här i livet. Vi kan faktiskt träna upp även vår intelligens, tvärtemot vad den starkt ingrodda uppfattningen säger om att intelligens är statiskt. Men det underbara är att vår hjärna är plastisk, vilket innebär att den omformas hela tiden och vi kan träna den likt en muskel!

Så ge inte upp fast du tror dig sakna talang!

Vi är alla födda med olika anlag, intressen och temperament, men var och en av oss kan utvecklas och bli hur bra som helst – det enda som krävs är träget arbete, erfarenhet och framförallt viljan att anta nya utmaningar!

Jag skulle rekommendera alla talangjägare att härefter fokusera på att hitta de som har en passion för att utvecklas och bli bättre, är villiga att arbeta hårt och är envisa som åsnor…

Inredningsöga var en av de egenskaper jag trodde var medfödd, och saknade, men ååå så glad jag blev när jag förstod att det också går att träna upp!
Kommentarer (2)
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Hehe, min släkt på både mammas och pappas sida är envisa som åsnor. Bra utgångspunkt! Nu gäller det bara att jobba hårt! Låter enkelt och bra! ;-)
Anonymous14.03.16 kl. 03:17
Ja bara att kavla upp ärmarna! ;-) Det kanske låter jobbigt, men att försöka bli bättre på nånting kan ju vara himla kul också. T.ex. för att träna upp mitt inredningsöga så har jag på kvällarna suttit och bläddrat i inredningstidningar (ibland med ett glas vin som sällskap), vilket är ganska trevlig sysselsättning :-)
14.03.16 18:01
Bra text igen, Amy ! Ja, vi borde sporra, uppmuntra barnen att fösöka sej på t.ex olika motionsformer eller skapande verksamhet ..... så alla kan hitta "sin grej", något just DE är bra på eller trivs med ! ..... och att vara bäst i något, bäst en ALLA andra, skall väl inte vara målet ?!?! Man jobbar med sej själv istället .....Tycker det är så tråkigt, då oftast bara den som vunnit guldmedalj i någon tävling höjs till skyarna. Det är bara GULDET som betyder nåt
Miko14.03.16 kl. 08:13
Tack Miko! Du har så rätt! Det är så lätt hänt att vi ger beröm enbart när barnen presterat, eller att vi endast uppmärksammar deras talanger, men det viktiga är att berömma dem när de vågat prova på nåt nytt, inte gett upp och lärt sig nya saker. Kram!
14.03.16 18:22

Drömmer du också om framgång, ökad livskvalitet, mer energi och glädje?
Men hur gör man?
Här på bloggen får du tips på hur du kan bli din egen lyckas smed och mentalt starkare.

Jag är utbildad mental tränare med stort intresse för knoppens och kroppens välbefinnande. Mitt fokus är inom motivation och stresshantering. Jag har även många års erfarenhet av mental träning för idrottare. 

Amy Skogberg
 
Jag erbjuder inspirerande föreläsningar
Populära teman är laganda, hur man blir en vinnarskalle,
motivation av team-medlemmar och stresshantering.
Kontakta mig för mer information per epost

Senaste kommentarer